Amma till döds

Är det något jag verkligen avskyr så är det amningsmentaliteten i det här landet. Hur det prackas på alla mammor hur bra det är, hur viktigt det är. Nu är det en jäkla forskare som kommit fram till att amma till en si så där 4 år är det minsta man borde rekommendera. För då blir barnen smartare.
Behöver vi verkligen bli så jävla mycket smartare? Ärligt.

Nu är det väl ingen barnmorska eller någon annan för den delen heller här i Sverige som förespråkar detta (än). Men det behövs inte. Lobbyverksamheten för amning är stor nog som den är.

Nu är det inte amningen i sig jag är emot. Men jag blir så jävla förbannad vad den här propagandan gör till så många kvinnor. Satt idag och pratade med en kvinna som helammade sitt barn i 10 månader. HELAMMADE. En 10-månaders bebis som inte äter mat annat än några små smakpotioner. En 10-månaders som inte kan tas om hand av sin pappa för han har inga tuttar fulla med mjölk. Och ungen äter. Som om vart mål var det sista. Så efter 10 månader kollapsar kvinnan i en affär. Tjoff. 10 månader av ingen ordentlig sömn. Ingen avlastning. Ingen sovmorgon. Ingen hel natts sömn.

Och inte räcker det med detta. Är man en kvinna som ammat sitt barn i 10 månader, då jävlar är man en duktig kvinna. Något att vara stolt över. Varför då? Jag tycker det är idioti. Vad är det för något att vara stolt över att man nästan gått under själv?
"Mitt barn framför allt, allra helst mig själv"
Jag menar, vi bor inte i ett land i krig eller svält. Då hade det väl varit mer förståligt med mödrar som offrade sig själva för att deras barn skulle överleva.

Men barn överlever i Sverige. För vi är ett I-land. De överlever och mår över lag jävligt bra. De som inte mår bra är deras mammor. För mammorna i det här landet tror att det ska gå att vara en matmaskin dygnet runt. Att det är som det ska att ha ett barn som suger tutte timmar i sträck.
Personligen tror jag inte det finns ett land i världen där ungarna får suga så mycket tutte som i vårt land.

Det är inte amningen i sig som jag är så emot. Utan att vi ska amma tills vi brister. Jag vet så många som verkligen slitit för att amma sina barn. Och man är en sån fantastisk mamma när man gör det. Jag har också träffat kvinnor som inte lyckats amma och de skäms. Känner sig dåliga och mindre värda. Som om de alltid måste ha en förklaring redo till varför de inte amma. Ifall någon skulle kunna tänkas tycka något.

Äh. Jag blir fan trött.
Jag har varit inne på det här ämnet förut. Så jag slutar nu.