le ledighet

sitter här i soffan, dricker ett glas vin, eldar i kaminen och har det allmänt bra. ringde precis en kompis som jag inte träffat på 1,5 år, hennes yngsta tar studenten nu på fredag och jag kände att det var läge att ringa och osa:a istället för att bara skicka ett tråkigt sms att "jag kommer".

igår var det avslutning på en av mina hundkurser, den jag har tyckt varit sämst. när vi satt och fikade efteråt så kom frågan upp om det var något vi tyckte kunde ha varit bättre och alla bara, oh nej, allting hade varit så bra, så bra. till slut kände jag att jag nog ändå måste säga något, så jag framförde lite vad jag hoppas uppfattas som konstruktiv kritik kring kursupplägget. får väl se om det blir någon förbättring till hösten.


och igår GJORDE JAG DET. dvs stoppade manus till min "bok" i kuvert, skrev dit namnen på några olika förlag och lade på brevlådan. jag var alldeles torr i munnen när jag höll på med det och nu försöker jag att inte tänka på det alls. jag vet egentligen inte vad jag vill ska hända nu. innerst inne vill jag kanske att alla förlag (eller åtminstone ett) ska tycka "fan vilken bra berättelse, den ska vi ge ut". fast...om de (eller en) tycker så, då blir det plötsligt så uppenbart och personligt och naket utlämnande. och även om inte precis allt i min "bok" är sant så är det mycket som är det. och även om jag har tagit bort mycket som är signifikant och ändrat på namn och platser så tror jag att man kan läsa och känna igen sig, om man var med där och då. så en del av mig vill nog egentligen bara ha ett "tack men nej tack". för att det är enklast så.
men jaja. nu är det i alla fall gjort. jag har gjort det. beslutet ligger hos någon annan och blir det ingenting (det troligaste) så har jag i alla fall försökt, gjort något mer av det jag och min bror lovade varandra i vintras när vi gick omkring på akademibokhandeln och letade julklapp till svägerskan och pratade om varför just vi ändå uppfattas som rätt så kreativa och samtidigt är vi så JÄVLA bra på att lägga krokben på oss själva och tycka att men inte ska väl jag. fuck mentaliteten och skolan och alla föräldrar in our home town som skapade den mentaliteten och NU KÖR VI, lovade vi varandra då. nu har jag i alla fall släppt handbromsen, lagt i en växel och gasat lite. sen får vi se vart vägen tar vägen.

imorgon ska valpen och jag göra anlagsprov för viltspår, så då hoppas jag att ni håller en liten hypotumme eller två. nu: mera vin, lite hångel.