nothing really means no thing

.jag 2012-06-13 07:51 (5 kommentarer)
sitter på jobbet i arla morgonstund och är trött och irriterad. det var inte dumt att vara långledig, men vad hjälper det när den energi man lyckas samla på sig äts upp på nolltid så fort man kommer till jobbet?

det är högsäsong nu, och då är det så här det är: jättemycket att göra och alla problem som kan tänkas dyka upp under ett år dyker upp just precis nu och kräver snabba lösningar, helst igår. och visst, det är roligt och utmanande och sådär, men det finns ju en slags gräns ändå. när arbetsdagarna blir 11-12 timmar långa och enda gången man har tid att sitta ner är när man kastar i sig sin lunch. eller det handlar väl egentligen om när man känner att man inte orkar göra ett skit när man kommer hem för att jobbet har sugit all must ur en. då är det faktiskt för mycket. och så är det nu.

i måndags när jag kom så hade jag ju varit ledig torsdag och fredag, och Z hade jobbat för mig. för en gångs skull låg det INTE ett ton papper och meddelanden och oavslutade jobbgrejer från henne på mitt skrivbord. det var ju rätt skönt och jag blev nästan lite imponerad, för jag visste att det hade varit asmycket att göra. men sen visade det sig, när jag började kolla runt lite, att det var saker som skulle ha gjorts men som inte var gjorda. och sen kom den här högen, som hade legat på hennes skrivbord istället för på mitt, och istället för ett ton på en gång så blev den liksom utportionerad lite då och då under dagen för mig att ta tag i, som om jag inte hade tillräckligt att göra ändå. så det var ju faktiskt inte mycket att imponeras över.

Z jobbar på min avdelning tisdagar, onsdagar och torsdagar under högssäong. men igår kom hon inte alls, för hennes ena hund hade skadat sig och var på djursjukhuset. ja, men det kan man ju förstå, inget att snacka om tycker jag. sen idag så ramlade hon in här redan vid halv sju (hon brukar komma vid hanv nio annars), och då skulle man kanske kunna tro att det var för att hon kände lite ansvar och ville jobba ikapp lite för igår, men nejdå, då var det för att hon hade sin andra hund med sig i bilen och att hon inte ville att det skulle bli för sent och varmt på eftermiddagen. jag frågade hur det var med den skadade hunden, men då började hon lipa och sa att hon inte orkade prata om det, så jag sa att hon fick prata om det när hon hade lust, om hon fick lust, och sen var det väl inte mer med det, nu vet jag hur lander ligger. men då tycker jag att det faktiskt inte är nödvändigt att spela glad-och-obekymrad-Z heller. och glad-och-obekymrad-Z låter så här, 3 minuter efter att hon stått med gråten i halsen så blir det värsta korsförhöret:

Z: jahaaaaa, längtar du efter din semester nu?
jag: jo, det ska bli skönt.
Z: jahaaaa, vad har ni för planer? vad ska ni hitta på för något mysigt?
jag: nej, vi har väl inte bestämt något direkt.
Z: ska ni inte åka på den där musikfestivalen?
jag (står med ryggen emot och låter ointresserad): vet inte.
Z (förvånad): vet inte? MEN DET BRUKAR NI JU ALLTID GÖRA VARJE SOMMAR!
jag: brukar och brukar, det är väl inget som är hugget i sten.
Z: men ni har ju varit på den flera år!
jag: jo.
Z: var det inte du som köpte en ny sovsäck också?
jag: jo.
Z: på naturkompaniet?
jag: nej.
Z: var det inte på naturkompaniet? det har jag för mig!
jag: nej, jag köpte den på nätet.
Z: men var du inte på naturkompaniet och tittade på sovsäckar? (SERIÖST. det här var typ 2009)
jag: jo, men jag köpte ingen.
Z: nähäää...
jag: *går därifrån*

ALLVARLIGT, jag ORKAR inte med sånt här. jag gillar att få vara ifred på morgonen och har inte lust att prata med någon (något jag brukar påtala när mina arbetstider diskuteras eftersom folk i allmänhet och, här på jobbet, Z i synnerhet "inte förstår hur jag orkar gå upp så tidigt varje dag". jamen fatta att det är för att det är skönt att få VARA IFRED när jag säger det). sen måste man ju förstås ändå prata om jobbgrejer med andra som är på jobbet vid samma tid, men jag UNDANBER mig en massa jävla dösnack. och jag UNDANBER mig ett jävla korsförhör om mina semesterplaner klockan sju på morgonen. TACK.

en annan grej som jag retar mig på just nu är den här. Z är anställd som laboratorieassistent, men det är hon ju inte nöjd med utan vill ha mer "utmaningar". fast hon vill inte ta något ansvar, utan det ska alla andra göra åt henne. nu idag berättade hon att hennes avdelning "egentligen" skulle iväg och jobba med ett projekt på måndag och hon hade fått i uppdrag att ansvara för en grej. vad hon hade gjort då var att kolla hur mycket det skulle kosta om en konsultfirma skulle göra det, lämnat svaret till sin chef och sedan inte lyft ett finger mer. "och vi har ju inte haft något möte om det så jag vet inte hur det blir, det ska bli spännande att se vad de tänker göra nu". istället för att kanske då ta chansen, kliva fram och ta lite ansvar, visa framfötterna och så vidare. men det gör hon inte. såg dessutom i ett mail som hon skickat förra veckan att hon hade ändrat i sin signatur och på egen hand uppgraderat sig till "laboratorieingenjör". man bara: JAHA? för Z har ingen ingenjörsutbildning, hon har gått någon form av icke-teknisk högskoleutbildning, men inte slutfört den, så hon har ingen akademisk titel alls. och jag vill poängtera, jag tycker inte det är jätteviktigt med titlar, jag kallar mig inte ens själv för ingenjör i jobbsammanhang fastän jag är det, eftersom jag är anställd som tekniker. men det retar mig som fan och jag har god lust att säga till henne att man fan inte bara kan hitta på en titel bara för att man tycker att man vill vara det, och jag har även god lust att fråga henne om hon är medveten om vad det står i befattningsbeskrivningen för en laboratorieingenjör. det är inte att lämna en massa jobbhögar åt andra för att man är för lat/feg/velig för att fatta egna beslut, och det är inte att tycka att "det ska bli spännande att se vad dom tänker göra nu". jag har god lust, som sagt, men då framstår jag ju som en sån som tycker det är jätteviktigt med titlar, och det vill jag inte. så jag biter ihop och hoppas att hon ska falla på eget grepp.


idag ska jag dessutom sluta tidigare, för N ska till sjukgymnasten och jag ska passa A och O. men då kan man väl ge sig fan på att Z också ska gå tidigare idag, fastän hon visste att jag skulle göra det. och jag blir galen på detta, HON TAR JU ALDRIG NÅGOT JÄVLA ANSVAR FÖR NÅGONTING. hon har aldrig några jävla 11-12-timmars arbetsdagar som jag har. fan vad det ska bli skönt med semester.

så, färdiggnällt för stunden. over & out.

Anni

Vad skulle hända om du slutade göra färdigt hennes halvdana grejor? Skulle hon få stå för sin velighet då? Om du bara lägger tillbaka högarna på hennes bord?

2012-06-13 08:27:21

AnnA

Åhhhhh, fy fasiken vad frustrerande. Och @Anni, inte för jag ska svara i .jags ställe, men jag har tolkat det att mycket av jobbet är .jags och Z ska assistera. Alltså får .jag stå med hundhuvudet om det inte är färdigt. Rätta mig om jag har fel. Så fungerar det nämligen här också när jag är borta. Jag får sortera färdigt högarna och fixa så det blir rätt.

2012-06-13 08:44:07

.jag

@Anni: det är precis så som @AnnA säger, det är mitt jobb och hon ska stötta vid hög arbetsbelastning. dvs mitt ansvar att se till att grejer görs och blir klara i tid. och DÅ passar det plötsligt att "bara" vara assistent och inte veta eller behöva ansvara för någonting...

2012-06-13 09:40:17

sodanismo

hon ger mig såna utslag så jag skulle behöva bada i kortisonsalva, den där människan. och det utan att ens ha träffat henne. gjorde jag det skulle jag sannolikt implodera av irritation.

2012-06-13 11:24:48

AnnA

Kan trösta dig med att ibland har jag det så kul att de ringer hem när jag är sjuk/ledig och frågar. Det är enklare än att slå i en pärm och kolla in gamla saker. (som är likadana) Jag har börjat stämma i den bäcken, så förhoppningsvis blir det bättre.

2012-06-13 16:03:56


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.