Det regnar och är kallt.
Det känns som om jag har fått en andningspaus. Det finns inte så mycket jag kan göra. Ute vill man inte vara. Visst jag kan städa, men det kan man göra varje dag. Det blir nog lite utav det under dagen. Men utan att kännas som krav. Ikväll kommer Sambon kunna vara inne tillsammans med oss. Ingen gräsmatta som ska vattnas. Inget som kan grävas.
När Grodan har gått och lagt sig och somnat ska jag kila iväg på lite fest. Jag missar middagen, men det är ok. Det ska bli roligt att ge sig ut på egen hand. Känns som evigheter sen. Det var det nog också. Om evighet är några månader eller så.
Har ringt mödravården och bokat tid. Det är dags att sätta in preventivmedel. Står och väger mellan hormonspiral och p-stav. Någon som prövat båda? Eller någon som har argument för det ena före det andra?
Sen ska vi hitta ett sätt att ha sex bara.
Jag känner mig extremt avsexualiserad. Min kropp verkar inte det minsta intresserad. Men mitt huvud vill. Och har ett väldigt stort behov av det. Jag hoppas vi kan hitta en tid där vi får chansen att långsamt väcka mig till liv. Jag vill så gärna ha sex med min älskling. Jag behöver det.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte