gamla hus har ju absolut sin charm, men det har förstås sina nackdelar också. bland annat håller inte gamla avloppsledningar i evigheter. våra hade 60 år på nacken, så här sitter vi nu och är inom kort ett antal tiotusen kronor fattigare. sura trista pengar, men nu har vi nya avloppsrör och förhoppningsvis håller dom i ytterligare 60 år och sedan blir det någon annans problem.
men lite trist var det ju att komma hem i fredags och se hela gårdsplanen uppgrävd och en stor grävskopa parkerad framför ytterdörren och att ha det så hela helgen plus igår. förhoppningsvis blir allt klart idag. det har tack och lov gått att använda toaletten, om man lät bli att spola ner allt som inte var i vätskeform. det kändes rätt äckligt, men okej, det var ju under en förhållandevis kort och överskådlig period. och tänk om detta hade hänt MITT I VINTERN när marken var frusen och man inte hade kunnat gräva. eller om alla rör- och/eller grävfirmor bara "nej, vi är fullbokade med jobb i ett halvår". så visst, vi har mycket att vara tacksamma för. vi har ju dessutom ett antal tiotusen att lägga på det här, vi behöver inte låna. hoppas bara att taket, där de där pengarna egentligen skulle läggas, håller ett år till.
ja, så sprang jag ett litet lopp i lördags, och det gick inte särskilt bra. det hade väl varit okej att ha en sjukt dålig tid om det hade varit för att jag medvetet hade tagit det lugnt och om det hade känts behagligt att springa. men jag tyckte jag tog ut mig till bristningsgränsen, och då känns det fan inte särskilt okej att få en sjukt dålig tid. särskilt inte när alla andra i laget presterade supertider.
och JA. klart jag är lite bättre än dom som inte springer alls, och det handlar för övrigt inte ens om att vara bättre än någon annan. och JA, jag är såklart jätteglad att jag KAN springa med min fot utan att det gör ont, och såklart kan jag inte förvänta mig att ha superkondis redan eftersom jag faktiskt varit skadad i tre år, och JAG VET, det är bara att kämpa vidare, det kommer ju så småningom, jag vet ju det.
men ändå. lite pissigt känns det i alla fall just nu.
och Z är inne i någon slags klängfas på jobbet och det känns som att jag inte kan gå en METER utan att hon är där och ska prata med mig. idag fick jag i uppdrag att starta en utredning kring en råvara som avvek i vissa parametrar och hon har fan varit som en IGEL, "vad gör du nu"? "hur tänker du göra med det"? "vill du att jag ska hjälpa dig med något"? (NEEEEEJ), "hur länge ska proverna stå innan du kollar"?, "vad tycker M (min chef) om att du gör ditt istället för datt"? (jamen fråga HONOM för fan, inte mig) och så vidare i all jävla oändlighet, jag blir galen. dessutom blir jag superirriterad på henne för att hon skriver så slarvigt, och dessutom är så jävla lat och bekväm att hon inte kan skriva en hel nummerserie på fem siffror utan skriver kanske den sista siffran och förväntar sig att jag ska gissa mig till resten. sucksucksuck.
men valpen är i alla fall ett glädjeämne. en instruktör på brukshundklubben sa att det var bra om man började träna tidigt med metallapport (det kommer inte förrän i klass 3 och vi tränar just nu för klass 2) eftersom det var så svårt, så jag tänkte att man kan ju alltid testa lite försiktigt. och valpen (som är två år, ingen valp alltså...) bara "va, får man korv om man bär omkring på den där metallgrejen? okej, då gör jag väl det". så SÖT.
nu: tråkigt jobbmöte, sen: åka hem och rensa ogräs i trädgården.