sitter på jobbet, har egentligen slutat men så behövde en kollega akut hjälp och jag är lite sån att om jag väl har passerat min vanliga gå-hem-tid så kan jag lika gärna stanna kvar lite till och fixa lite här och lite där. dessutom drar jag mig lite för att åka hem. vi har nämligen problem med avloppet och det är ju jävligt överskattat, kan jag berätta. avloppsrör är liksom inte så himla tillgängliga. så det har varit gubbar och rotat och spolat och skakat på huvudena (fan vad jag HATAR när hantverkare skakar på huvudena och inte vet vad de ska göra), men senaste teorin är i alla fall att något rör liksom har blivit förskjutet på något vis i en skarv någonstans. så nu måste hela alltet grävas upp eftersom ingen vet riktigt hur rören går eller var den här skarven finns. trots att det har filmats och mätts och grejats. och som en bonus: vi HAR bara en toalett.
och är det något jag skulle behöva gå i terapi för så stavas det nog fan AVLOPPSNEUROS. ja, det är förstås ett i-landsproblem som så mycket annat, men jag tycker det är asjobbigt. i huset där jag växte upp och där mina föräldrar fortfarande bor finns ingenting som fungerar riktigt som det ska, och avloppet är förstås inget undantag. jag tycker att hela min barndom har kretsat kring diktat och påbud kring toalettbesök och hygien. gå inte där, spola inte här, VEM HAR VARIT PÅ TOALETTEN DÄR UPPE, vattnet är slut igen, VEM HAR SPOLAT FAST MAN INTE FÅR, skålar och spannar med grådaskigt använt tvättvatten överallt, nu är hydroforen trasig, VEM HAR ANVÄNT DET SISTA RENA VATTNET? och så vidare. jag har inga problem med att rensa ett igensatt avlopp, det är inte det, men när man rensar och rensar och DET INTE HJÄLPER och ingen vet vad som är fel och man är helt utlämnad till hantverkares godtycke och man till råga på allt bara har en enda toalett i sitt hus. då är det fan inte roligt.
men kanske kanske skulle det komma någon som kunde gräva idag. och kanske kanske kommer de att hitta felet, men det är väl att hoppas för mycket. det är därför jag drar mig för att åka hem. jag föreställer mig att typ hela tomten är uppgrävd och grävgubbarna tycker att "nä, men nu är det väl helg" och lämnar hela skiten och så står man där utan fungerande avlopp hela helgen. det är inte något man drömmer om, åtminstone inte jag.
mr S som skulle vara i kontakt med grävgubbarna under dagen har inte hörts av och jag vet inte om det beror på att han inte vill oroa mig nu när jag har blottat min fullskaliga AVLOPPSNEUROS, komplett med hyperventilation och tårar och allt, eller om det är för att han inte vet mer än jag. så jävla jobbigt. och jaaaa, jag vet att det finns folk som lever utan fungerande avloppssystem i stora delar av världen, don't rub it in.
och imorgon ska jag springa ett litet lopp med några arbetskamrater. jag känner mig bara sådär peppad just nu faktiskt. en tumme för löpningen, tio tusen tummar för avloppet. TACK.