Kräkts igen. Ingen permis?

Tanken var att jag skulle få permis i helgen. Målet var att få åka hem ikväll, vara hemma hela lördagen för att sen komma tillbaka på söndag.

Det var innan jag kräktes igår. Igen. Lite drygt 50 timmar efter förra kräkningen. Vad är det för jävla magsjuka som tar en 50-timmarspaus??

Så man satte mig i karantän. Fick nytt rum med toa och dusch på rummet. Idag har jag fått hålla mig här hela dagen. Mat bär de in till mig och kommer och hämtar disken. Ute skiner solen. Jag ser den tomma balkongen jag hade tänkt sitta på idag. Den badar i sol.

Under natten fick jag dropp. Det gör verkligen underverk. Mår mycket bättre idag totalt sett. Kroppen känns vitaliserad. Det behövs. För jag är så grymt ledsen. Det är ensamt och tomt. Jag saknar både Sambon och Grodan. Mest Grodan. Sambon pratar jag ändå med flera gånger varje dag. Han lär sig inte 1000 nya saker varje dag. Han kommer inte springande på natten för att han har drömt en mardröm om spöken. Sånt gör Grodan. Och jag vill finnas där då. För jag är hans mamma. Han har världens bästa pappa som ligger och pratar om att spöken är snälla som spöket Laban. Som låter Grodan få prata och diskutera precis så länge han behöver för att mardrömmen ska sjunka undan så han kan somna om nära sin pappa. Trygg.

Det är inte Grodan jag är orolig för. Det är hans mamma!! Hans mamma går sönder att inte få vara där. Att inte få krama, klappa, trösta, lugna och prata med min son. Det är sånt man behöver som mamma. Det är sånt JAG behöver som mamma.