Hon fick min mardröm

Jazzie 2012-03-14 11:25 (10 kommentarer)
Jag kan inte skriva texten jag vill skriva. Kan inte skriva det jag behöver skriva ur mig. Hon fick min mardröm. Rakt av. Som ett jävla karbonpapper fick de precis min mardröm i detalj.
Hela den där jävla långa graviditeten. Med alla miljoner kontroller. Hela tiden på helspänn om havandeskapsförgiftningen skulle slå till. Och så gör den inte det. Den låter dem vara i fred den här gången.
För att i stället ta ut allt skit i ett stort uttag under förlossningen.

Nu sitter de där. Utan att veta vilka skador han fått. År av kontroller och oro. Min mardröm. I detalj. Det sket sig inte under graviditeten. Det sparde allt till förlossningen. Helvete. Helvete. Helvete.
Hon och jag. Som skulle få en bättre resa den här gången.
Jag kan inte ens gråta. Allt i mig har dragit ihop sig. Själen krampar. Snart är det min tur. Paniken bubblar och hotar att bre ut sig.
När hon berättar känns det helt overkligt. Jag hade kunnat regisserat det där. För det är min mardröm. Alltihop. Detaljerna. Allt. Allt finns där. I deras verklighet. Och jag har faktiskt bara en mardröm. En oro jag inte kan kontrollera.

Jag sitter på en BB avdelning där många har olika historier. Den ena värre än den andra. Jobbigt, ja. Men de är inte min mardröm. Deras historier skrämmer mig inte från vettet. Kanske stör och oroar. Det blir för många komplikationshistorier på rad. Men de berättar inte skräcken. Det gör däremot hon.
Helvete. Helvete. Helvete.
Jag går sönder och tänker, snart är det min tur.

.jag

<3 <3 <3

2012-03-14 11:45:21

sodanismo

♥ ♥

2012-03-14 14:43:41

Bonita!

<3<3<3

2012-03-14 17:05:27

Nilli

ohh, alla kraft och styrka till dig!!!

2012-03-14 20:12:04

Mea

<3

2012-03-14 22:46:55

Malena3

♥♥♥

2012-03-15 10:00:15

Dorizzz

KRAM

2012-03-15 11:01:01

Nimfea75

kram och styrka.

2012-03-15 15:03:28

ikapiika

<3

2012-03-15 22:58:07

Anni

Det kommer att gå bra! <3

2012-03-16 07:40:32


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte