men alltså, vilken toppentoppenhelg. tänk att man kan bli alldeles pirrig av lycka bara för att det är lite plusgrader och solen skiner och man kan vara UTE hela dagarna och dricka kaffe i trädgården och när man har varit ute och gått i flera timmar och så känner man ändå att nej, jag måste nog SPRINGA sista biten hem eftersom kroppen bara pumpar fram en massa energi och endorfiner hela tiden.
och så sprang jag över kullarna och den MAGNIFIKA naturen som omger vårt hus, och kände mig som laura ingalls i "lilla huset på prärien". eller nåt.
och det hade väl räckt med att jobba två dagar och så kunde helgen ha fått vara i fem istället för tvärtom. eller hur? jamen då bestämmer vi det.