basic

insikterna kommer oftast till mig när jag är ute och går i skogen, stänger ner hjärnan och så plötsligt ramlar allting på plats.

som idag när jag var ute med valpen så pang ramlade det ner: "jag ska sluta träna på gymmet". har överhuvudtaget aldrig ens tänkt tanken förut, men när den väl var uttalad kändes det som helt rätt beslut. men jag blev faktiskt oerhört förvånad. jag gillar ju att träna. jag trivs jättejättebra på gymmet. instruktörerna är bra. tiderna är bra. passen är bra. ALLT är bra. utom det faktum att det inte ligger här i byn. det är 2 mil dit och 2 mil hem igen. och bensinen kostar 15 kronor litern, men det är faktiskt mest tiden det tar att köra fram och tillbaks, det känns för stressigt.
men jag gillar väl att ha många bollar i luften och mycket att göra? det brukar jag ju säga i alla fall. men gör jag det? vad VILL jag egentligen?

när jag gick där i skogen så funderade jag en del på vad det är jag faktiskt VILL. om ett par veckor börjar brukshundklubbens kurser och jag och mr S ska gå en tillsammans med båda hundarna och så ska jag gå ytterligare en med valpen. och jag kände att jag VILL faktiskt inte sätta mig i bilen och köra iväg igen nästan varenda kväll. jag vill ha tid att göra saker med mr S och att hänga med barnbarnen. jag vill träna med valpen. jag vill gå långpromenader i skogen och jag vill löpträna och gå stavgång. jag vill ha tid att fokusera mer på mitt skrivande. jag vill såga ved och gräva trädgårdsland och jag vill ha tid att läsa mer böcker.

så nu får gymmet faktiskt stryka på foten. fast det är med MYCKET kluvna känslor, för som sagt, jag gillar att träna. gillar stället, passen, instruktörerna, alltihop. utom att det kräver 4 mils körning per gång. det känns inte riktigt värt det längre, det blir för stressigt och dessutom dyrt. och det känns inte värt att behöva pussla så in i helvete för att få ihop sitt liv. för helvete, mina barn är utflugna, vi är bara två vuxna människor, inte fan ska det väl vara ett SNÄRJ att ro ihop vardagen, man ska väl mest kunna glida nu, tycker jag.

insikterna, som sagt. skogspromenaderna. det är då allting faller på plats. då är det väl där tiden ska läggas.