Vårt presentkort

I somras var jag på Folkhemmet och köpte utemöbler för en hel jäkla massa pengar. Jag är inte personen som är bra på att deala priser. Men den här gången lyckades jag faktiskt riktigt bra. De hade en drive på just utemöbler då, 10% off. För oss skulle det innebära 1500 kronor rabatt på våra möbler. Istället fick jag 4000 kronor i presentkort att handla andra möbler på Folkhemmet. Inte nog med det, jag lyckades dessutom få det lovat att presentkortet skulle räcka längre än de vanliga 6 månaderna. Vi fick det att gälla i 2 år.

Vi gillar Folkhemmet, Sambon och jag. Vi gillar deras möbler. Men vi har gått där några gånger utan att riktigt hittat vad vi ska ha härnäst.
I december berättade Sambons föräldrar om hans kusin som fick samtal från affären där han hade köpt sitt soffbord. Att han måste åka ut till Täby redan samma kväll och hämta bordet ur lagret, för affären hade gått i konken.
- Det såg ut ungefär som ert bord, sa Sambons pappa.

Jag tänkte inte så mycket på det då. Sambons föräldrar sa att det bara var affären inne i stan det gällde och jag drog inga paralleller alls faktiskt.
I förrgår sa Sambon
- Du, Folkhemmet i Vällingby finns inte kvar längre. Har det flyttat?
Och plötsligt sa det bara klonk i huvudet. Folkhemmet har ju för i helvete gått i konkurs. Jag surfade snabbt in på deras hemsida. Där sas det inget om konkurs, men man hade minimerat butikerna till endast 3 stycken. Sambon surfade in på någon site och kollade upp företaget. Och mycket riktigt. Dotterbolaget Folkhemmet försattes i konkurs i december. Nytt bolag driver resterna vidare.

Helvete.
Jag och Sambon var inne på Folkhemmet i Bromma Blocks i fredags. Men vi hade inte planerat för det, så presentkortet fanns kvar hemma. Men vi tänkte ändå att det är lika bra att kolla vad de hade och bestämma vad vi skulle försöka använda presentkortet till. Då, i fredags var jag helt säker på att vi skulle kunna argumentera vår sak att det fortfarande var gilitigt. 4000 kronor är både mycket pengar och för lite. Soffor, matsalsbord och sånt är lite för dyrt. Vi har ju inte tänkt oss att köpa något sånt just nu, så även om 4000 är en bra grundplåt så är det för mycket pengar vi måste lägga till. Men om man då tittar på lite billigare saker så som lampor, kuddar och sånt... ja, då räcker 4000 en bit. Och man vill ju inte bara köpa lite vad som helst för att komma upp i summan. Vi hittade en lampa som vi ville ha för 1650 kronor. Och två nackkuddar till soffan vi har hemma á 400 kronor/styck. I övrigt var det väldigt tomt på grejer. Alla deras fantastiska fåtöljer var borta. Kanske inte hade spelat någon roll. De var lite för dyra just nu hur som.

Så hur slutade den här historien. Känner att jag aldrig kommer dit.
Jo. För bara någon vecka sen sa jag till Sambon att jag ville ha en sån där Fatboy hängmatta till altanens söderläge. Vi kommer inte möblera den sidan med massa bord och stolar. Samtidigt är altanen på den sidan väldigt stor. Så jag tyckte att en sån där Fatboy skulle vara perfa. Kul för ungarna. Skön för oss om vi någonsin fick tiden att faktiskt ligga där. Sambons företag säljer såna. Så tanken var att vi skulle köpa den via Sambon till en lite rabatt.

Nu kostar en Fatboy hängmatta 4600 kronor på Folkhemmet. Företaget som säljer Fatboy är rätt hårda mot sina återförsäljare vilka priser som får sättas. Så det varierar inte så där galet i pris. Så idag åkte Sambon till Folkhemmet och köpte en hängmatta. Och vet ni vad??? De tog emot vårt presentkort! Hahahaha. Hurra.
Mamma var här igår. Hon har jobbat med och omkring konkurser i många år och hon bara skakade på huvudet.
- Visst, sa hon, möjligt att ni kan använda det så länge det drivs av konkursförvaltaren. Men en konkurs är en konkurs. Och små fodringsägare har aldrig en chans. Presentkort, värdecheckar... allt blir helt värdelöst. Det kan gå om det fortfarande drivs av en konkursförvaltare... men jag skulle inte bli förvånad om det är för sent.

Men vi fick igenom det! Utan tjafs eller nåt.
Åh, jag är så jävla nöjd. Min enda lyckade deal, och så höll det på att sluta så snöppligt.
Jag ska inte ropa hej riktigt, riktigt än. Vi har inte vår hängmatta förrän om 10 dagar.