Lite om Grodan.

Han har blivit så stor, vår lilla Groda. Han är ingen bebis längre. Även om mormor blir väldigt upprörd när man säger det. Men han är inte det. Han är en lite pojke. Och bara de senaste månaderna har det hänt så mycket.

Han har börjat prata. Och prata gör han. Hela tiden. Varje dag kommer nya ord. Orden sätts ihop. Ett efter ett så pusslar han ihop orden till meningar. Det finns så mycket i det han säger. Imorse fick han syn på en fluga på fönstret.
- Bi, sa Grodan och pekade.
- Ja nästan. Det är en fluga, svarade jag.
- Duga.
- Precis, fluga.
Flugan flög runt och Grodan hade svårt att ligga still på bytbordet medan jag bytte blöja och klädde honom. Så plötsligt hade flugan satt sig högst upp på väggen i hörnet ovanför Grodan.
- Nej, ropade Grodan. Dugan där. Dugan kypa. Inte. Duuuugan, inte kypa där. Mjamla. (Ramla)
Han var väldigt upprörd. Jag fick förklara att flugor inte ramlar så lätt fastän de klättrar högt upp på väggen. Han såg tänkande ut och köpte det jag sa. Men tveksamt.

Så har han börjat leka med leksaker. Grodan har aldrig varit en leksakslekande bebis. Som pytte var hans sätt att leka med leksaker att slita ur dem ur lådan de låg i. När alla leksaker låg utspritt började sökandet efter nya saker. Att stanna upp och leka med det han slitit ut var knappast intressant. Sopborsten var det bästa när han var liten.
Men nu är han alltså större. (Hur gick det till? Hur blev han så här stor så plötsligt?) Nu ska han mecka. Han samlar ihop sin hammare, sin såg och en lite platsgris och en liten häst. Han samlar ihop allt i famnen. Går till fotpallen. Sätter sig ner på knä. Lägger ner alla sakerna mycket noggrant. Så tar han hammaren och slår några slag. Sen tar han sågen och sågar. Därefter tar han grisen och duttar en gång. Och sist duttar han hästen en gång också. Sen har han meckat klart där. Samlar ihop alla grejerna i famnen. Tappar han något måste han plocka upp den. Alla sakerna måste med. Så går han till soffan. Ner på knä och hela proceduren görs om. Han kan hålla på att mecka i lätt en halvtimme. Hans pappa är orolig att detta är tecken på tvångssyndrom. Jag bara skrattar.

Så stor. Kan allt. Vet vad han vill. Alldeles nyss var han en lite bebis. Men inte längre. Nu är han en pojke. Min Groda.
Och om en vecka fyller han 2 år.