Vårdcentralen nästa

Jag har aldrig i mitt liv varit så sjuk som jag har varit den här hösten och vintern. Och då menar jag inte allt jox som mödravården har ägnat sig åt.
Jag är väl inte ensam att ha den värsta sjukperioden året då ens första unge började på dagis. Men aldrig hade jag väl kunnat tro att man kunde bli så här sjuk så här ofta.

Idag ska jag försöka få tid hos doktorn. Ska ta tag i det jag har låtit bara få fortgå. När var jag hos doktorn senast? En månad sen kankse. Då hade jag galet ont i halsen. Doktorn sa att det var virus och inget han kunde göra något åt. Så jag fick hem och fortsatte ha ont. Sen hittade jag antibiotika hemma i medicinlådan. Den tog bort det där riktigt jävla onda. Men helt frisk blev jag ju inte.

Jag har en öm punkt i halsen som svullnar upp til och från. Men jobbigast är nog ändå hostan som jag fan har haft sen i oktober. Vi blev hostiga allihop då. Jag, Grodan, Sambon och mamma som fick lite mer än bara hosta. Alla har blivit friska utom jag. Jag låter som en rökare. Hostar när jag skrattar. Hostar på natten. Hostar på morgonen. Och nattetid får jag ligga och snutta på halstabletter om jag ska kunna sova.

Nu har jag inte stor förhoppning att doktorn kan göra så mycket. Men jag måste ju i alla fall försöka.