Graviditetshepatos??

Det här är sjukt. Helt jävla sjukt. Det är som om det inte finns några gränser. Att man aldrig kommer till nog.
Men jag tycker faktiskt att det är nog nu. Det räcker så här. Tyckte att värdena som stack iväg i månadags räckte gott och väl ihop med diabetesen som verkar vara på värsta jävla tillbakagång. Det hade räckt så in i bängen. Att gå på mina diabetesronder. Att komma in på specen och kissa på sticka och ta blodtryck. Se när trycket sakta steg och stickan gick över till dunkar med urin.
En repris på förra graviditeten och sen inget mer.

Men tydligen ska vi inte ha det så. Nej. För det är tydligen inte nog. Så för skoj skull slänger vi in lite oregelbundet hjärtljud. Och i natt kom så ytterligare en joker in i leken. På absolut ingen tid alls fick jag jordens jävla klåda. Över HELA kroppen. Under fötterna, i handflatorna, hårbotten. Varenda kvadratcentimeter hud på min kropp kliade. Höll mig vaken exakt hela natten. 0 minuters sömn inkasserades i natt.

Idag samspråkade jag med en barnmorska på telefon. Det kan mycket väl vara absolut ofarligt och inget annat än väldigt jobbigt. Klåda hos gravida är inget ovanligt. Problemet är att det finns en liten ovanlig åkomma som heter Graviditetshepatos, som ger just de här symptomen. Och OM det skulle vara det, ja då har vi oss en komplikation till att ta hänsyn till. För Graviditetshepatos har ju absolut inget med någon diabetes att göra. Eller någon havandeskapsförgiftning. Eller oregelbunden hjärtfrekvens. Nej. Det är något helt eget.

Det finns ett prov som kommer visa om det är det eller inte. Men provet måste tas på fastande mage. Så idag gick det ju inte. Så jag får snällt vänta till imorgon. Och ja just ja, försök och se att barnet sparkar och rör på sig. För det finns nämligen en viss risk för ökad barndödhet om det nu skulle vara Graviditetshepatos.

Jag bara sitter här. Tänker att det är ett skämt. Det är ingen som menar på riktigt att jag ska putta på min mage, eller dricka kallt vatten för att se om barnet i magen lever. Det är inte på riktigt att det kliar över hela kroppen. Det är bara inbillning från mig sida. Bara ett spöke som gör vad den kan för att den här graviditeten ska bli mer underhållande.

Och åter igen. Min fan på väggen handlar inte om hur vida jag verkligen har Graviditetshepatos eller inte, utan att jag MÅSTE genomgå prover för att fastställa det. Dessa prover, och tankarna inför dem, slipper jag inte undan även om proverna sen säger "Nej, nej, nej flicka lilla. Allt ser så bra ut. Det bara kliar lite. Låt det vara så går det över"

Tur är väl att det är Bumpen jag har i magen och att detta inte var Grodan. Bumpen är ett litet yrväder i magen och sparkar och far. Grodan var mer eller mindre stilla fram tills dess att jag gick och la mig till natten. DET hade varit en låååång väntan för att få känna en spark idag vill jag lova. Han brydde sig inte heller om ifall jag drack kallt. Ströde honom inte det minsta. Bumpen behöver jag inte dricka kallt. Hon ger mig en round-kick och säger "Hej, här är jag" titt som tätt.

Men jag tycker att vi har passerat nog nu. Jag vill inte utredas för ytterligare en komplikation. Skiter i om det visar sig vara det eller ej. Jag vill inte ta fler prover än de jag har inbokade att ha under veckorna som är kvar.
Hör ni det.
JAG VILL INTE HA MER NU.