Hemma och pysslar
Jazzie 2012-02-11 15:08 (inga kommentarer)
Så är man hemma igen. Vi fortsätter vårt småpysslande för att få vårt hem mer färdigt. Helt färdigt blir det väl aldrig. Men listan av smågrejer är milslång. En del som behöver bli färdig innan Bumpen kommer och en hel drös saker som inte har det kravet.
Idag satte vi upp grinden vid trappan på övervåningen. Känns så himla skönt. Nu kan Grodan få vara där uppe och leka. Han har börjat tycka det är roligt att springa fram och tillbaka mellan sovrummen på övervåningen. Men jag är hela tiden livrädd när han springer i närheten av trappan.
Grinden innebär också att vi kan börja plocka bort spjälsängen och lägga Grodan i riktig säng. Om det är något som kommer gå lätt eller inte har jag ingen aning om. Men jag är sugen på att pröva. Jag skulle gärna ha en Groda som kunde komma över till oss själv på natten istället för att stå i spjälsängen och grina eller ropa "mamma".
Går det så går det. Annars så tar vi det lite senare. Jag har egentligen inga stor krav på förändring för Grodan innan Bumpen kommer. Vi tar det som det kommer.
Idag satte vi upp grinden vid trappan på övervåningen. Känns så himla skönt. Nu kan Grodan få vara där uppe och leka. Han har börjat tycka det är roligt att springa fram och tillbaka mellan sovrummen på övervåningen. Men jag är hela tiden livrädd när han springer i närheten av trappan.
Grinden innebär också att vi kan börja plocka bort spjälsängen och lägga Grodan i riktig säng. Om det är något som kommer gå lätt eller inte har jag ingen aning om. Men jag är sugen på att pröva. Jag skulle gärna ha en Groda som kunde komma över till oss själv på natten istället för att stå i spjälsängen och grina eller ropa "mamma".
Går det så går det. Annars så tar vi det lite senare. Jag har egentligen inga stor krav på förändring för Grodan innan Bumpen kommer. Vi tar det som det kommer.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte