Ingen bra dag

Det är ingen bra dag i Jazzie-världen.
Jag har de senaste 3 veckorna haft ett rusande socker som jag försökt att hänga efter med insulin. Det har långt ifrån stabiliserat sig och nu de senaste dagarna har jag för första gången någonsin fått känningar. Skaknigar. Svettningar. Pirr i hela kroppen och ett socker som är superlågt.
Det här händer nog de flesta diabetiker. Det är bara jag som har haft turen att aldrig någonsin ens varit i närheten. Under förra graviditeten hände det inte en enda gång att jag damp ner. Jag hade inte så höga insulindoser och kroppen generellt betedde sig ganska stabilt.

Den här gången har jag dubbelt så höga insulindoser. Och för att värdet efter måltid ska vara bra så måste jag ha så mycket insulin att värdet innan nästa måltid blir för lågt. Så nu är det små mellanmål som gäller.
Det är ok egentligen. Om det inte vore för det där jävla blodtrycket som hoppat upp.

Känner du dig konstig, säger de till mig.
Vad är konstig dårå?
- Det sticker i benen. Gärna nattetid. Det tycker jag är konstigt. Speciellt eftersom det gör att jag inte kan sova. Men det är inte konstigt. Det är att vara gravid.
- Det snurrar runt lite i huvudet nu en timme efter lunch. Det tycker jag både är lite obehagligt och konstigt. Men det kan vara kopplat till min känning jag hade innan lunch som gjorde mig helt skakig och genomsvettig.
- Jag har tryck runt bihålorna. Inte hela tiden. Men ibland. Det tycker jag är konstigt. Specillt när det liknar huvudvärk. Men det är bara snor. Så det är inte konstigt egentligen. Det är bara en jävla förkylning som aldrig vill bli bra. Gissningsvis för att jag är gravid.
- Det kliar på kroppen. Det tycker jag är konstigt. Men det är att vara gravid. Och kanske lite torr. Inte konstigt.
- Jag har nervryckningar i kroppen då och då. Det tycker jag är konstigt. Men jag har haft det hela tiden, så det är nog inte konstigt alls.

Ja, jag kan hålla på att lista hur långt som helst. När man VERKLIGEN känner efter så upptäcker man ju fullt med normala "konstigheter" i kroppen. Och de vanliga blodtrycksåkommorna har inte jag. Jag får inte ont i huvudet förrän trycket passerar 160. Jag får inte flimmer för ögonen. Jag känner mig inte konstigare om mitt blodtryck är på 110 eller 155. Jag mår ungefär samma lika.
Så finns det ju att samla på sig vatten. Då blir man rundare och svullnare. Jag har gått upp rätt mycket nu här senaste veckorna. Jag är alldeles klotrund i ansiktet. Jag ser inte ut som en boxare som gått en full match. Men när man tittar riktigt noga, visst ser man konstig ut. Uppsvälld och vätskefylld.
Och i huvudet ringer den där doktorns ord från förra gången "Nja... riskerna är kanske lägre att få det en andra gång, men får man det så är risken högre att det både kommer tidigare och kraftigare"
Min förra omgång gick långsamt. Inte alls likt grannen i Neo-stolen bredvid. För henne gick det på typ 48 timmar så fick de slita ut ungen i värsta ilfart. Hon hade inget boxarfejs innan. På 48 timmar la hon på sig 8kg vatten. Bara så där. Tjong sa det.

Som sagt. Jag målar fan på väggen.

Sen ringde försäkringskassan. De kan inte godkänna mitt sätt att jobba mina 50%. Jag får inte jobba hela dagar och vara hemma hela dagar. 50% innebär att man jobbar halva dagar. Det bara är så. Men halva dagar hjälper mig inte ett skit.
Jag har upp till 1 timme restid till jobbet på morgonen. Jag har ca 40 minuter från jobbet till sjukhuset om man räknar t-bana eller räknar in parkeringstid om man tar bilen. Sen har jag alltså ca 40 minuter tillbaka till jobbet och 1 timme hem. Så om jag får en läkartid klockan 11 på dagen, hur FAAAAAAAN jobbar jag 50% den dagen?
Jag försökte förklara det här. Och att jag verkligen hade tänkt efter och hittat den lösning som innebär att jag inte behöver hantera den dagliga stressen som mitt jobb egentligen består av till 80%. Hur jag omöjligen kommer kunna finnas till hands för sånt och därmed kommer kunna jobba med saker som ingen annan har tid till och få göra det i lugn och ro. Hon hörde vad jag sa. Men hon kan inte bara säga att det är ok. För man FÅR inte jobba hela dagar om man är 50% sjukskriven. Så nu måste jag få en läkare som skriver att jag SKA jobba så här.
Och jag som är matad av Aftonbladets skitbild av försäkringskassan (som jag hittills inte alls upplevt själv) målar fan på väggen igen. Jaha, nu kommer det här inte att gå och det kommer inte finnas någon annan väg fram än att bli sjukskriven till 100% och då kommer det bli ifrågasatt. Hejåhå.
Fast det inte alls måste vara så. Dels kan doktorn skriva ett intyg som gör kassan nöjd. Eller så kan jag bli sjukskriven 100% och alla blir glada. Utom möjligvis jag som faktiskt tyckte det skulle vara roligt att få jobba lite grann.

Äh. Jag har en jävla pissdag på det personliga planet. Jag känner mig konstig men förmodligen inte mer än vanligt gravid-konstig och lite diabetes-konstig.