Det blir liksom bara värre

Bara en fråga: är du någonsin nöjd med något? Du verkar alltid så pessimistisk och arg i dina inlägg. Jag är själv pessimist men har på senare tid upptäckt vilken enorm känsla det är om man försöker tänka positivt (vilket är jättesvårt om man är van vid att tänka negativt om det mesta). Det här med att du inte trivs på dina arbetsplatser och att det alltid verkar bli bråk t ex - jag är mycket väl medveten om att det finns rötägg i arbetslivet, men har du funderat över hur andra ser på DIG? Ser de dig som en bråkig, sur jävel eller som en glad person som gillar att utmanas i arbetslivet och som bara skakar av sig om någon idiot är taskig mot dig?

Det är f ö inte så att jag har läst nån bok av en självhjälpscoach och "kommit till insikt om mitt pessimistiska tänkande", hela mindfulnessgrejen står mig upp i halsen. Jag är fortfarande pessimist men jag anstränger mig så gott det går för att tänka positivt istället. Och jag har som sagt upptäckt att livet BLIR lättare om man gör det, märkligt nog. Nu kanske du är jätteglad och trevlig utanför Hypodea och mest skriver av dig det negativa här, det vet jag ju inte, men jag blir ofta ledsen av dina texter eftersom du verkar må så dåligt, både fysiskt och psykiskt. Och att du dessutom inte verkar trivas med vad du än företar dig. Jag läste t ex om när du skulle ta körkort och det inte fungerade med körskolorna så att du körde upp som privatist - bara en fråga (hoppas du inte tar illa upp): har du funderat över om du har svårt att interagera med andra människor, dvs om du har svårt att delta i det sociala "spelet" (och ja, jag vet att allt är ett enda stort hyckleri i många fall, men om man är socialt kompetent öppnas ofta en del dörrar som annars kanske förblir stängda)? Jag undrar ju efter att ha följt dina texter länge över varför du verkar bli osams med allt från läkare till arbetsgivare, arbetskamrater, körskollärare osv (det är i alla fall så det framstår i dina texter). Som sagt, det är klart det finns taskiga människor, men du verkar stöta på ovanligt många sådana - så därför undrar jag hur du tror att folk upplever dig som person? Du verkar ha rätt kort stubin - jag vet att du reagerat extremt hårt på folks kommentarer förr i tiden om att du skulle vara hypokondrisk t ex. Nåja, du behöver inte svara på det här om du inte vill, det är bara en reflektion från min sida efter att ha läst dig under en lång tid. Hoppas allt blir bättre för dig i alla fall, oavsett hur det går till.

2012-01-26 17:22:20

@Nikki: Tack för lång kommentar. Det som kommer fram här är det som är negativt i mitt liv. Att jag gillar att käka äpple till frukost är inget jag tycker känns vettigt att skriva om, likväl gillar jag mitt äpple! På nuvarande arbetsplats vet jag att jag är uppskattad av de flesta, men jag har svårt att orka med att arbeta på ett ställe där man anställer psykiskt sjuka människor (med riktigt tunga diagnoser, och tung medicinering) som får härja fritt. På förra arbetsplatsen var jag i över 8 år och hade superbra kollegor, medan chefen och en underchef var överjävliga. Jag har väldigt lätt att interagera med andra människor, men jag är alldeles för snäll, på gränsen till mesig, vilket både chefer och en liten liten klick kollegor utnyttjat under åren. Fysiskt dåligt har jag mått i många år ja, men jag har också under åren skrivit hur tacksam jag är över mina piller (ska precis peta i mig 14 stycken, vilket förhoppningsvis kommer få mig ur sängen i morgon). Utan piller kan jag inte jobba, alltså är piller bra, typ. Positivt tänkande utövar jag dagligen, men det räcker inte, och då skriver jag av mig här i stället. Vad gäller körskolan testade jag bara en skola, och läraren som jag minns att jag klagade en hel del fick i samma veva sparken för att hon grovt misskött sig, hon hade fått enormt mycket klagomål från många elever. Nummer två av lärarna var kanon! Men jag var besviken över att ha lagt ut så många många tusenlappar i onödan, för hade jag haft lärare nummer två från start hade körkortet blivit mindre än hälften så dyrt. Förmodligen glömde jag skriva om det, men jag är tacksam varje gång jag sätter mig i bilen, för jag har henne att tacka för mitt körkort idag. Sedan ville skolan inte att jag skulle köra upp när jag gjorde, men det är en annan sak. Kort stubin? Nej, absolut inte. Men när det gäller just att bli kallad hypokondrisk - då jäklar. Jag har gått igenom alldeles för mycket och har fått för mycket skit i vården genom åren för att ta det på något bra sätt. Tyvärr. Men jag vände faktiskt det till något positivt, genom att själv börja arbeta just i vården, vilket jag idag är väldigt stolt över. Och tro mig, jag är som anställd i vården överlycklig när jag kan göra något så enkelt som visa någon rätt väg till fiket eller få läkarna att dra på smilbanden (två av dagens trevliga exempel från mitt arbetsliv).

Jag vet inte riktigt om du fick svar på dina frågor fullt ut, men det var ett försök i alla fall! :)

2012-01-26 20:40:29

Tack för ett utförligt svar! Ja, då var det som jag misstänkte, att du använder din plats här mer som en ventil än som en vanlig dagbok där du skriver om helt vardagliga saker (som t ex det där med äpplet) som folk (egentligen) inte är så intresserade av att läsa: många bloggar är ju fullständigt ointressanta just för att folk bara skriver tråkiga och opersonliga saker. Jag är glad att du tog dig tid att svara och jag hoppas det löser sig på din arbetsplats. Jag har själv bytt bana från ett jobb jag visserligen tyckte väldigt mycket om till just vårdsvängen och jag förstår vad du menar - jag har haft anledning att besöka sjukhus många gånger, både själv och för att anhöriga varit svårt sjuka, och det var egentligen så tanken föddes för mig att jobba inom vården. Jag vill ge folk ett vänligt bemötande, inte ett snorkigt eller surt som man tyvärr ofta råkar ut för. Som sagt, tack för att du svarade och lycka till med allt - jag kanske återkommer i ditt kommentarsfält framöver, men vanligtvis läser jag bara här.

2012-01-27 00:20:59