Idag blev det vab igen med krasslig lillan hemma. I morgon jobb, om inte jag själv vaknar upp krasslig. Är det inte det ena så är det det andra.
Jag bävar verkligen och ser tyvärr inte alls fram emot att gå till jobbet. Från att ha hoppat ur sängen 5.25 varje morgon vaknar jag nu knappt. Det är för mycket skit, för mycket dårar och sura människor.