Jag är snäll

... jäkligt snäll, i vanliga fall. På gränsen till mesig. Men bara till en viss gräns. Då jävlar. Så idag kom dagen då jag nästan fick ett bryt och fräste ifrån till inte bara en utan två kollegor. Ingen av dom hade väntat sig det. Den ena är dominant som fasen och vill nog helst berätta för mig vad jag ska ha för kläder på mig på jobbet och vad jag ska äta till lunch, den andra är sur och jävlig och har envisats med att ha ett skitdåligt sätt mot mig nu i flera veckor. Dessutom försöker bägge dessa damer agera chef vilket till slut fick mig att se rött. Den första reagerade med att bli tyst och sur och sa knappt flaska när jag glatt hejade på väg hem, den andra blev supersnäll och alldeles inställsam. Så olika det kan vara.

Nu har jag inte sett slutet på det här, och det skulle inte förvåna mig om det kommer efterverkningar från i alla fall ett håll. Men, bråkar man med mig så kan det gå så illa att jag bråkar tillbaks, så enkelt är det.