Biltankar

Så börjar äntligen halsen ge vika. Jag knaparar fortfarande halstabletter, men jag börjar känna viss förbättning. Igår var bättre än förrgår och idag bättre än igår. Det ger väldigt hopp om livet.
Sambon lyckades förhandla med försäkringsbolaget. Deras första ersättningsförslag skulle innbära att vi gick 8000 back för bilen. Han lyckades få till det så vi går plus minus noll. De betalar 3000 kronor mer för bilen än vad vi betalade, men så tar de ju just 3000 i självrisk. Så konkret får vi ut just samma pengar vi betalade för en blåa fina bilen i våras. Känns skönt.
I november 2010 fick vi ju skrota vår fina Golf -99. Det var en guldbil. Startade i alla väder. Gick igenom besiktning och inte speciellt dyr service hade vi på den heller. Kvick och rolig. Snål på bensin. Den gick att lita på. Strulade sällan. Men den var gammal. Så på pappret var den inte värd mycket. Vi fick 17.000 för den tror jag.
Det gick så klart inte att köpa en bil för 17 laxar och veta att man fick samma nivå på guldklimp som den vi haft. Så det slutade med en större, tryggare, säkrare och nyare bil för 85 laxar. Så den där isfläcken som Sambon hittade grävde stort hål i vår budget.
Därför känns det skönt att vi i alla fall fick tillbaka pengarna för den här bilen.
Även om vi återigen trillar dit i mycket vill ha mer.

Ett år ute på landet har ju verkligen visat hur viktigt det är med en bra bil. I några veckor har jag åkt kommunalt nu. Det har funkat, men mest tack vare att Sambon har fixat mycket och Farfar har hjälpt till med hämtning från dagis. Att tro att vi kan rodda tidsschemat med två barn, jobb, hämtning och lämning på dagis och inte ha två bilar, det kommer aldrig att gå.
Det är ju så med att ha flyttat ut på landet. Hade vi bort kvar i vår sjöstad så hade jag klarat mig fint utan bil. Bättre faktiskt. Att färdas tvärs genom stans stillastående köer tar längre tid än T-banan. Men vi insåg ju att 1½ timme enkel väg i rusning inte funkar. Och det är vad det tar att åka kommunalt ut till landet. Mot 50 minuter med bil.
Så. Då ska vi hitta en ny bil. Den bil vi fortfarande har är en 2002. Så frågan är hur ny bil vi ska ha som nummer två. Som min mamma sa "Tänk på att ni inte får två bilar gamla samtidigt"
Så vi tenderar att vilja köpa en nyare bil... igen. Och det gör ju kalaset dyrare. Men nu har vi ingenstans att gräva hålet i. Så vi får se vad banken säger. Jag hoppas att om vi köper en nyare bil nu så kommer vi kunna köra vår 2002 längre. Då får den större utrymme att bli lite gammal och skruttig för vi har en bil som funkar oavsett. I annat fall kommer Sambon börja skruva sig om något år och vilja byta ut vår silverpil.

Jag vet inte. Fan, jag hatar verkligen att köpa bil. Och jag måste säga att det är den riktigt stora nackdelen att ha flytt till mörka landet. Jag är inte van att vara så här beroende av bil. Buss och T-bana har varit mitt handra hem i många år. Överallt har jag åkt. Och tycker det funkar fint. Men ska man ha ett vettigt tidsschema hjälper det mycket att bo nära en T-bana.