fredag igen, vart tog den här veckan egentligen vägen? kul att det går fort, men nu kan det sakta ner över helgen.
jobbar med mitt mission impossible-projekt, det går trögt. skapar en rad i en databas, måste avvakta för det fattas information som jag inte kommer åt. mailar den som kan åtgärda, väntar på svar, får informationen, gör en rad till, kommer på att jag saknar annan information som jag inte heller kommer åt, mailar den som sitter inne med dom kunskaperna, väntar på svar. och sådär håller jag på. stööööön. tack och lov har jag ju andra och lite enklare projekt att peta in i väntetiden, så det känns som att jag får LITE gjort i alla fall.
ute är det snöblandat och slaskigt och kallt. jag har kommit igång lite smått med min löpträning igen. foten har hittills inte protesterat, peppar peppar. i eftermiddag ska jag ut en runda, vädret bekommer inte mig så länge det inte är för varmt. just nu är det förstås jättejättejobbigt att springa eftersom min kondition bara är sådär, även om jag klarar av att ligga på 80-85 % av maxpuls större delen av ett spinningpass så är det inte alls samma sak som att vara löptränad, i alla fall inte för mig.
men jag är så sjukt GLAD för att jag kan springa igen, eftersom det är så enkelt och tidseffektivt. skönt är det definitivt inte, inte än, men det kommer, jag får bara ge det lite tid.
och sedan irriterar jag mig lite på när vi sitter på jobbet och pratar om kost och motion och friskvård och sånt så är det precis som att man MÅSTE ha jättesvårt för att äta rätt och sluta med onyttiga saker och så, annars blir folk liksom irriterade för att man inte är som dom. och jag är väl ingen missbrukarpersonlighet då eller nåt, för jag har jättelätt för att sluta med saker när jag har bestämt mig för det. jag kan äta onyttigt i perioder för att jag tycker det är gott, men jag har absolut inga problem med att t ex sluta äta socker, jag kan köpa en påse chips och få den att räcka i flera månader (jag skämtar inte), jag bakar ofta men har inga som helst bekymmer med att låta bli att äta kakor även om jag vet att dom är jättegoda. jag rökte ett paket cigaretter om dagen i minst tio år, och när jag slutade var det lite jobbigt ibland i en eller två dagar, sedan var det liksom avklarat. SÅN ÄR JAG, och det säger jag inte för att skryta och jag menar verkligen inte att alla som har svårt för att sluta med vad det nu kan vara man vill sluta med är sämre människor för det. men när vi diskuterar det här på jobbet så är det precis som att folk blir sura för att man inte genast hänger på deras "jamen guuuud, jag KAN verkligen inte ha choklad hemma, för jag äter upp den direkt". då känns det nästan som att jag nästan måste sitta och ljuga och säga att jag är likadan, för det är uppenbarligen snudd på förbjudet att tycka att någonting är LÄTT när det handlar om att sluta med saker.
men sån är jag. jättebra på att avsluta. projekt, relationer, onyttigheter, saker som inte tillför någonting, bort med det bara.