Barnfria idag. Grodan är hemma hos farmor och farfar på jullov. Med ögoninflammation. De fick ta honom till doktorn idag och fixa ögondroppar.
Jag och Sambon passade på att gå ut och käka. Så skönt och trevligt. Det blev en härlig kväll. Dessutom blev det jag som körde bilen hem. Överlag känns det helt ok att köra. Men när vi svängde in på vår gata fick jag för mig att jag låg för nära kanten och fick en stark reflexreaktion. Så helt ok är jag inte. Men det försvinner nog snart med lite mer bilkörning i kroppen.
Jag bara måste skriva ner en liten Groda-story. Kanske inte så kul att läsa, men för mig blir det ett roligt minne att läsa tillbaka på.
Så här går ett samtal med Grodan till klockan 05.30.
- Maamma
- Hej älskling. Ska du inte sova lite till?
- Nehej.
- Vet du vad du ska göra idag då?
- Jaaa (uttalat med tveksamhet vilket betyder... nej, det vet jag nog inte riktigt)
- Du ska åka till farmor och farfar idag.
- Jaaa Tantan (uttalas överlyckligt, och tantan betyder farfar) Kaka. Mera kaka. (Grodan kan inte säga r så det låter mer i stil med meja kaka)
- Haha... är det vad farfar är för dig? Kaka?
- Kaka uppe. Jaaa.
- Farmor är ju där också.
- Stora bä (uttalas "toja bä" och refererar till Stora bocken bruse som är Grodans stora samtalsämne just nu)
- Ja, just precis. Stora bä.
- Toja bä, horn. (och så ilustrerar han hornen som sitter på Stora bocken bruses huvud)
Och så där håller det på i 10 minuter till. Mycket "Kaka uppe" "Stora bä" "Månen ute, månen uppe" Om och om igen. Sen upptäcker han pappa.
- Pappa!!!
Och nu ska Grodan berätta alltihop för pappa också.
Ibland är Grodan fantastisk söt även 05.30
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte