Tänk om

Jazzie 2012-01-02 11:03 (6 kommentarer)

Man pratar om när chocken kommer och när den släpper. Själv vet jag inte när den kom, om den släppt eller när den i så fall släpper.
Allt jag vet är att på vissa plan mår jag mycket bättre idag än jag gjorde för 2 dagar sen. Men på andra nivåer mår jag sämre.

Har svårt att sova. När lampan släcks kommer bilderna som om det vore bio. Men de är röriga nu. Jag har tänkt, visat upp, funderat och försökt få hela händelseförloppet i ordning. Det enda det har resulterat i är att jag inte längre är säker på något. Sånt som jag kände mig ganska säker på för 2 dagar sen har jag ingen aning om det är sant eller inte längre. Jag vet inte ens vad det var jag var säker på för 2 dagar sen.
Den enda minnesbild jag har som är lika tydlig nu som precis efter olyckan är smattret av sly som slår överallt runt hela bilen. Ratatatatatata. Likt trummpinnar slår de. Och den där tanken "Jävlar. Nu går det åt helvete"

Men det är ändå ok. Tankarna som handlar om vad som faktiskt hände. Eller tankarna där jag försöker minnas de där ögonblicken jag inte riktigt får rätsida på. De känns ändå ok att tänka på och älta. Inte för att det ger så väldigt mycket mer, men ändå. Någonstans måste man ju bearbeta.
Värre är med tankarna som kommer nu. De kommer som en blixt från en i övrigt ganska trög hjärna. De kommer utan förvarning och slår mig mitt i solarplexus så jag inte kan andas. Jag vill bara vika mig dubblet och segna ner på golvet. Smällen slår så hårt att tårarna kommer omedelbart. De strömmar ur mig med sån kraft att det är sån där riktig attackgråt som gör att hela kroppen skakar. De tankar jag talar om är alla "Tänk-om"-tankar.
Tänk om jag hade kört ihjäl mina barn. Tänk om jag hade överlevt men en eller båda hade dött?
Tänk om jag hade dött och Grodan fått fortsätta livet med sin pappa utan mig och lillasyster.

Aaaaaaaaahhhhhhhh!!
Så värdelösa tankar! Vad ska de tjäna till? Det hände inte. Ingen dog. Vi mår bra. Vi är hela. Vi är ok. Vi är här. Så för i helvete, släpp jälva tänk-om-tankar. De GER INGENTING!!!!!!

Så där. Behövde bara få ur mig det.
Nu är jag samlad igen. Jag mår bra. Vi mår bra. Vi är här.

ikapiika

Det är klart att det måste komma sådana tankar också. omtankar.

2012-01-02 11:14:27

Jane

Det är på ont och gott, att bli omruskad ibland. Förstår chocken. Hoppas du slipper fler katastrofscenarion!

2012-01-02 18:03:15

Bonita!

<3<3

2012-01-02 18:31:48

Pocks

Det är självklart att du har såna tankar och det är nog bra att berarbeta, men tveka inte att prata med någon professionellt om det. Allt gick bra. Stor kram.

2012-01-02 21:54:21

crackgirl

Laste just ikapp. Herregud! Vilken tur att ni klarade er!

2012-01-03 04:59:17

Bella2

Läste den andra texten förut. Usch vad läskigt och vilken tur att det gick så bra som det gjorde!

Vad gäller tankarna och bearbetandet, så tror jag det är en naturlig och oundviklig del. Jag minns när jag ramlade ner för trappan med L i famnen när hon var bebis. Hur de där sekunderna spelades upp i huvudet om och om igen och den där iskalla känslan i magen när jag snuddade vid tanken på vad som kunde ha hänt.

2012-01-03 20:33:11

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte