Friad

Omtumlande dagar. Och vår vana trogen tar vi våra stora livsbeslut halvliggandes i soffan med tv'n påslagen och så där i förbifarten. Vi gjorde det när vi bestämde oss för att flytta ihop. Vi gjorde det när vi bestämde oss för att skaffa barn. Gissningsvis gjorde vi det när vi bestämde oss för att ge oss på att försöka få barn nummer två. Och så även idag.

Vi sitter med skadeanmälan till bilförsäkringsbolaget. Det blir ett gemensamt jobb eftersom Sambon står på försäkringen men det var jag som var med om olyckan. Jag får beskriva händelseförloppet och uppskatta vilka skador jag hade sett på bilen. Under "övriga upplysningar" hänvisade jag till mig för frågor om olyckan, men till Sambon om det gällde själva försäkringen och bilen.
- Skriv att vi är sambos, sa Sambon. Så vida du inte vill gifta dig med mig?
Jag tittade på honom och log.
- Vill du gifta dig med mig, frågade han igen.
- Så klart jag vill.
- När skulle du vilja gifta dig då?
Jag tänkte en liten stund och sa sen
- Precis när som helst.

Och bara så där hade Sambon friat till mig. Kanske var det inte ett frieri han hade övat på länge, men det funkar ju inte så hos oss. Sambon har nog gått och tänkt på det ett tag, väntat på rätta tillfället. Funderat över hur han borde göra det. Låna ring och överraska? Eller fråga utan ring? Det blir alltså ett frieri i vår egen soffa, när livet känns så där riktigt värdefullt utan stora krussiduller.
Precis som det ska vara.

Vi pratade vidare om saken så klart. Han frågade igen om när jag skulle vilja gifta mig. Jag gifter mig stort eller litet (vet att Sambon vill ha det litet) men först vill jag nog vara förlovad med ring på fingret en stund. Så där börjar vi. Att titta på förlovningsringar.

Men en vacker dag ska jag slå mig samman med min kärlek. Och dela samma efternamn som min man och mina barn.
Omtumlande dagar. Stora dagar i mitt liv.
Jag är friad till. Tänka sig.