Änglavakt

Året höll på ta slut med förskräckelse. Eller ja, förskräckelse gjorde det nog. Men med tragedi.
Jag packade in Grodan i bilen, tillsammans med nyårsmat, kläder vi haft under julen, barnvagn och sånt vi haft med oss. Så styrde jag bilen hemmåt. Svängde ut på motorvägen, tryckte in crusern på motervägshastighet och iväg for vi. Solen stod lågt på himlen så både solglasögon och solskärmen åkte fram.

Jag vet inte vad som hände. Inte exakt. Det saknas en millisekund i händelseförloppet. Solen skär i mina ögon trots solglasögonen. Jag minns det som att jag håller på att ändra huvudet för att hitta bästa läget för att slippa solen. Eller bytte jag radiokanal? Vad gjorde jag? Jag vet inte. Plötsligt slår slyn mot bilen på alla håll och kanter. Jag åker av motorvägen i över 110km/timmen. I mittdiket mellan motorvägens två riktningar.

Jag bara plöjer fram. Framrutan spricker nästan med det samma. Det smattrar hårt när slyn slår bilen överallt. Genom slyn ut på andra sidan, upp för slänten, får lite känn på asfalten av motorvägen i fel riktning innan jag eller bilen styr tillbaka ner i diket och slyn. Vi dyker vidare i denna pinnskog. Smatter, smatter. Allt är över på ingen tid alls. Där står vi. Still. Fronrutan är helt smaschad, men har inte fallit in. Och det ryker om bilen.

Ut. Vi måste ut. Är det enda jag tänker när jag ser röken. Bilder från SOS Gute flaschar i mitt minne. Bilen som blev övertänd på bara sekunder. Jag minns att jag satte automatväxeln till P och att dörrarna var låsta. Jag hade låst dem för Grodan har börjat leka med dörrhandtaget på sin sida. Jag är ganska säker att hans dörr är barnsäkrad, men blev osäker så jag låste centrallåset för att vara säker.
Låste upp dörren och försökte öppna dörren. 5 cm gick den upp innan slyn kom i vägen. Vi var helt omringade av alla slanor. Jag tryckte bara på. Ut var det enda som fanns i mitt huvud.

När jag började ta mig ur bilen kom någon och mötte mig. Jag vet inte i vilken ordning allt skedde. Men han frågade nog om jag mådde bra. Det gjorde jag. Jag kände det på en gång. Jag gjorde mig inte illa. Slyn gjorde att vi bromsades i ett bekvämt (ja, bekvämt faktiskt) sätt. Jag svarade honom nog att allt var bra. Kom runt bilen. Såg Grodan sitta och gråta. Någon mer var där och öppnade hans dörr, lyft ut honom och gav honom till mig. Plötsligt var hela diket fullt med folk.

3 personbilar hade stannat för att hjälpa mig och se till att allt var bra med oss. 4 personer. De ordnade allt. De ringde 112. Tog min varningstriangel och satte den för att varna andra. Gav oss en filt att sitta på. Hämtade saker ur bilen vi behövde.
Jag ringde mamma. Mamma och pappa var ju kvar på landet. Jag ville säkra att vi kunde ta oss därifrån. De har en bilstol i sin bil och de var nära. Så ringde jag Sambon. Berättade vad jag visste och att vi mådde bra. Nej, han behövde inte komma. Det var för långt för honom att åka. Vi skulle inte vara kvar när han kom fram.

SOS alarm skickade allt. 2 ambulanser, några räddningstjänstbilar, en brandbil och några polisbilar. De flesta kunde åka iväg så fort de kom fram och kollat av läget. Kvar blev en ambulans och två polisbilar. De ställde frågor, både sjukpersonalen och polisen. Alla bedömde situationen som ok. Hon i ambulansen sa att både jag, Grodan och bäbisen mådde bra. Men om jag skulle få ont i magen måste jag genast åka in. Jag har inte fått ont i magen och Bumpen där inne sparkar på nu ikväll.

Polisen bedömde det som en singelolycka och de har lagt ner all förundersökning och jag kommer inte åka på något i stil med vårdslöshet i trafiken. Allt som är kvar är försäkringsärendet för bilen antar jag.
Jag har aldrig varit med om något sånt här så jag vet inte vad jag behöver göra. Men det ordnar sig.

Så mycket hade kunnat gå riktigt, riktigt åt helvete idag. Vi var 3 i bilen och 1-3 hade med lätthet kunnat rykt med idag. Istället så finns vi alla tre. Två på utsidan och en innuti. Nu är jag hemma. Hemma med min Sambo. Jag har svårt att hantera detta som hänt. Men det landar nog snart. Nu vill jag bara ligga i hans knä och känna att vi är en hel familj. 3 på väg att bli 4.