hell bent for leather

jag är trött, men det är ju alla så här års känns det som. jag har avslutat mitt mission impossible på jobbet och fått feedback att det ser bra ut i teorin, sen vet jag inte mer hur simuleringarna har gått eller ens om de har blivit gjorda. jag får intala mig att inga nyheter är goda nyheter, eller nåt. ja, men i alla fall är det rätt så lugnt på jobbet nu. och jag har ju inga småbarn som tar en massa tid och kraft i anspråk, inga kurser på fritiden just nu, ingenting alls att skylla på, men TRÖTT är jag lik förbannat. eller lat. ser fram mot helgen då inget är inplanerat och som förhoppningsvis även kommer att vara befriat från tjafs om the domestic things också. bara softa och hångla, ja tack.

och ja, jag var ju på kurs i helgen. och har landat lite nu, med nya insikter och kunskaper. så nu lägger jag sista handen på min "bok". sedan ska jag skicka den på lektörsläsning. NÅGON ANNAN ska läsa den. och det känns lite läskigt, det är bara K som har gjort det förut och hon gillade ju den, men jag tror ärligt talat att hon nog skulle säga så oavsett. nu ska jag få en NEUTRAL bedömning av en person som inte känner mig. och det känns lite (eller ganska ordentligt) fladdrigt eftersom jag skriver om mig själv. å andra sidan är jag ju inte den jag var då idag, så jag kan ju lika gärna låtsas att det handlar om någon annan.
och ja, sen blir det kanske inte mer än så. den får kanske bara ett omdöme som kan sammafattas med "det här är bara skit" och ja, då får det väl vara så. men det vore väl FAN om JAG ska ge upp i förväg och liksom stryka mig själv innan start när det är det här jag (tror att jag) vill göra. även om det är läskigt. VÅGA HOPPA, för fan.