Så slut
Jazzie 2011-10-26 19:58 (1 kommentar)
Jag är helt slut.
De senaste två veckorna har varit en pers. Hade behövt återvända till jobbet och haft en lugn vecka. Men så funkar ju inte mitt jobb. När man kommer tillbaka möter alla en vänligt och säger "Välkommen. Så bra att du är tillbaka"
Det hela beror ju förstås på att de har ca 100 grejer var som jag förväntas göra. Högen av jobb som väntar är bedövande. Så man växlar upp till högsta växel klockan 7.15 måndag morgon.
Ok, 500 olästa mail. Lägg åt sidan. Dem får jag läsa på kvällen när jag kommer hem.
2 snabba möten med nyckelpersoner. Ställa frågan:
- Vilka är de absolut viktigaste sakerna jag börjar med allra först.
Där har vi intruduktionen. Sen är det bara att köra på utav bara helvete.
Just nu hatar jag mitt jobb. Jag hatar den situation som det försätter mig i. Jag hatar att mitt jobb inte går att kombinera med en familj där det finns små barn. Jag hatar VAB. Jag har hatat VAB i många år. Men nu när jag själv är den som behöver VAB'a så hatar jag det mer än någonsin.
Bumpen i magen börjar få min kropp att söndra ut hormoner som bara vill gona in mig hemma. Gå och småfisa, plocka, städa och få ordning på saker och ting. Jag vill inte hålla på med det här jäkla stress-skiten.
De senaste två veckorna har varit en pers. Hade behövt återvända till jobbet och haft en lugn vecka. Men så funkar ju inte mitt jobb. När man kommer tillbaka möter alla en vänligt och säger "Välkommen. Så bra att du är tillbaka"
Det hela beror ju förstås på att de har ca 100 grejer var som jag förväntas göra. Högen av jobb som väntar är bedövande. Så man växlar upp till högsta växel klockan 7.15 måndag morgon.
Ok, 500 olästa mail. Lägg åt sidan. Dem får jag läsa på kvällen när jag kommer hem.
2 snabba möten med nyckelpersoner. Ställa frågan:
- Vilka är de absolut viktigaste sakerna jag börjar med allra först.
Där har vi intruduktionen. Sen är det bara att köra på utav bara helvete.
Just nu hatar jag mitt jobb. Jag hatar den situation som det försätter mig i. Jag hatar att mitt jobb inte går att kombinera med en familj där det finns små barn. Jag hatar VAB. Jag har hatat VAB i många år. Men nu när jag själv är den som behöver VAB'a så hatar jag det mer än någonsin.
Bumpen i magen börjar få min kropp att söndra ut hormoner som bara vill gona in mig hemma. Gå och småfisa, plocka, städa och få ordning på saker och ting. Jag vill inte hålla på med det här jäkla stress-skiten.
Anni
Sjukskriv dej? Be att få byta till ett mindre krävande jobb för just den här perioden? Ta hand om dej!
2011-10-27 08:43:22
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte