Vårdguiden I love you

Mamma börjar äntligen bli bättre.
En ambulansfärd till akuten blev det. Tyvärr behöll de henne bara i 10 timmar innan hon fick åka hem med ett recept på en medicin som inte gick att hämta ut på Apotek utan först beställa det.
Det blev några fler nervösa dagar innan vi äntligen såg tydliga förbättringar.

14 dagar. 14 jävla dagar då mamma i princip inte orkade prata, sitta upp ens för korta stunder, äta eller ens existera. Det är det värsta jag har varit med om.

I övrigt vill jag bara säga att jag älskar Vårdguidens telefonservice. Både för barn och vuxna. De som jobbar där är helt ljuvliga. Duktiga. Noggranna. Och bara att lyckas få hem en jourhavande läkare till mamma känns helt makalöst.

När jag ringer dit angående Grodan så beskriver jag hur han mår och allt sånt jag kan komma på. De svarar, ger tips och råd.
När jag ringer dit angående mamma så förklarar jag allt mamma inte tänker gå med på och så frågar jag vad jag har för alternativ om hon
1)inte orkar åka in till vårdcentral eller akut för hon är helt enkelt för matt
2) vägrar låta oss ringa 112 efter ambulans.

Och det spelar ingen roll. De hjälper mig lika mycket i båda fallen. Det här är inte första gången jag ringer Vårdguiden om råd hur jag kan få mamma till sjukhus. Och de är så otroligt suveräna att förklara för mig vilka alternativ som finns. För det finns alternativ. Eller så finns det argument som jag kan använda. Och jag har lyckats få till just det jag velat utan att behövt bruka våld på min mamma eller känna att jag omyndighetsförklarar henne. För hur envis hon än må vara så är hon en vuxen människa fullt kapabel att ta ansvar för sin åsikt och handlande.

Nu vill jag ha lite lugn och ro. Nu vill jag ligga på soffan och jäsa mig stor som ett hus.