sitter här och funderar på min ena hundkurs. det är fem gånger kvar och jag är just nu så opeppad att jag mest av allt har lust att skita i den. förra gången skulle vi välja ut ett par valfria tävlingsmoment, visa dom tävlingsmässigt för kursledaren och så skulle hon ge betyg samt motivera varför betyget blev som det blev. sånt är ju jättebra, och när vi pratade om det gången innan så uppfattade vi alla att vi skulle titta på varandra och få höra varandras omdömen, vilket också kändes jättebra för då kan ju alla lära sig av alla. så blev det inte, utan vi fick gå iväg en och en med kursledaren och övrig tid (dvs 95 % av kurstiden) fick vi träna självständigt. sedan samlades vi allihop och så gick kursledaren igenom resultaten, typ "ja, kerstin, du gjorde ju ett dubbelkommando så det drar ju ner betyget" utan att förklara vad kerstin gjort eller hur hon resonerade kring det, vilket ledde till att alla utom kerstin fattade noll. jag hade ju mer tänkt att hon skulle förklara "ser ni att hon gör si eller så, det räknas som dubbelkommando och det blir avdrag om man gör så på tävling", men nä, inget sånt. det kändes som en OTROLIGT bortkastad kväll.
första kurstillfället var förfärligt, andra något bättre men långt ifrån bra, tredje rätt okej, fjärde också rätt okej, femte skitdåligt. det ska till rätt mycket för att medelvärdet på kursen ska bli mer än okej, känner jag.
och jag känner mig opeppad att fortsätta. vädrets makter är inte på min sida, valpen gillar inte när det är kallt och blött och jag vill inte att han ska förknippa träningen med något obehagligt. fast det går ju att lösa med ett täcke. värre är att gräset på appellplanen är inte klippt på evigheter och lär väl inte klippas mer i år och det är väl bara SÅDÄR lätt att få valpen att gå fot ordentligt när han måste skutta fram över grästuvorna med sina korta ben, grästuvor som dessutom är jätteintressanta att nosa på. och även detta hade väl gått att uthärda om man åtminstone hade känt att det var VÄRT det, att man lärde sig något. men jag tycker inte vi direkt har kommit någonstans på de här fem gångerna. på min förra kurs gjorde vi alla ENORMA framsteg på fem gånger, på agilitykursen har vi alla också kommit jättelångt på fem gånger. men här...nä. vi står mest på samma fläck och stampar.
samtidigt: det blir kanske bättre. de sista fem gångerna blir kanske SMASHING, tips och goda råd haglar och kursen blir riktigt givande. och sen känns det lite...fjuttigt, typ, att hoppa av. som om man är en quitter. och det tycker jag faktiskt inte att jag är.
ååååh, beslutsångest. hur hade ni gjort?