Förkylningen går runt runt runt i familjen just nu. Grodan började förra lördagen med ögoninflammation och lite snor. Natten till måndag kom febern till honom. Tisdag började Sambon bli riktigt förkyld och jag hade tydliga känningar.
Grodan blev hemma hela veckan. Ögoninflammationen gav inte med sig förrän nu i helgen. Sambon har legat däck sen i onsdags. Jag har mått si så där. Förra helgen var jag som värst med ett tryck över bihålorna som hotade att pluppa ut ögonen på mig.
Jag hade ju ingen tid att vara hemma. Det var första veckan på två månader som jag inte hade ett läkarbesök eller hämtning på dagis som gjorde att jag inte fick en chans att jobba klart för dagen.
Men jag har ändå gjort vad jag har kunnat för att kurera mig. Så jag räknade att vi alla skulle friskna till under helgen. Grodan har mått fina fisken hela helgen. Men idag fick han feber igen. Sambon började se ljust på livet i fredags, men idag var förkylningen värre igen. Och jag har ont i halsen så jag håller på att krevera. Jag vaknar på nätterna för det gör så ont att svälja.
Diabetesen gör att jag inte kan hinka i mig honungsvatten. Jag har ingen koll hur mycket insulin jag behöver för att hålla toppen nere utan att ta mig för lågt när det gäller rent socker och honung. Socker är lite lurigt för det går så fort upp och snabbt ner igen. Enda gången jag har fått lite för lågt socker var när jag hade ätit godis och försökt ta insulin för att inte få för höga sockervärden.
Dessutom har jag fått nytt nattinsulin vilket gör att jag inte har lust med huskurer som rör om alltihop. Men oooo, glass och honung står väldigt högt på min önskelista just nu.
Oj. insulin redan? Hoppas du får bra ordning på det. Stor kram!
2011-10-20 21:45:18
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte