pms och min mamma

ja, men varför inte gnälla lite på min mamma också när jag ändå är igång och gnäller över allting annat. min mamma ringde häromdagen, hon gör det ibland för att fråga hur det är, vad som har hänt, hur det står till med (mina) barn och barnbarn. att hon själv skulle kunna slå en signal till dom (barnen), att barnen kanske till och med skulle uppskatta att få höra något från sina morföräldrar annat än det lite tvungna vid jul och födelsedag, det finns liksom inte på världskartan, utan kontakten ska förmedlas genom mig och sen tillkännager min mamma sina åsikter om vad mina barn gör och inte gör, till mig. jäää, lyckat.

men hur som helst, min mamma ringde och frågade lite allmänt om vad som hände, och jag tycker väl inte att hon har så mycket med mitt liv att göra egentligen, så jag brukar bara berätta helt allmängiltiga saker. jag berättar nog mer personliga grejer i fikarummet på jobbet än vad jag säger till min mamma, och då är jag ganska sparsam med vad personligt jag säger i fikarummet också.
men eftersom hon frågade om jag hade gjort något särskilt på sista tiden så berättade jag i alla fall att valpen och jag varit på kurs i helgen, och så pratade jag lite om vad kursen handlat om och vad vi hade fått göra och lite sånt. denna berättelse tog kanske två minuter, och avslutades så här:

jag: ...ja, så det var i alla fall en jätterolig kurs!
min mamma: mmm...nu var det en engelsman som vann.
jag: va?
min mamma: ja, jag sitter här och tittar på ett cykellopp på tv.

men vad FAN. om det hade varit jag som hade ringt upp henne så hade det väl varit en sak. men nu var det HON som ringde MIG och ville veta vad JAG gjort. och när det inte var tillräckligt spännande så återgår hon till att titta på tv. men skyll för fan inte på mig att du aldrig får veta vad som händer.

GAH.