Att jobba. Hinna hem från jobbet till middagstid. Att inte behöva ta med sig jobbet hem. Att ta sig tid att gå på läkarbesök och undersökningar. Vara hemma när man är sjuk. Och nu dessutom börjar jonglera hämta och lämna från dagis. Jag får det inte att gå ihop. Jag får det inte att gå ihop alls. Dygnet har inte tillräckligt med timmar för att det ska rymma allt.
Om man dessutom lägger till att vi har projekt på hemmaplan så kolapsar hela systemet. Som ett korthus rasar allt ihop.
Jag orkar inte just nu.
Jag orkar inte alls. Jag räcker inte till. Någonstans
Jobbigt! Du har ju oxå ett sånt där jobbigt jobb. Försök ta det lugnt!
2011-09-15 21:38:17
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte