Jag kommer åka ut härifrån en vacker dag då jag är alldeles för upptagen med att jaga livet istället för att dokumentera det.
Jag vet inte om jag någonsin har haft så här lite tid till Hypo. Visst har jag jobbat lika mycket förut. Men på den tiden var jag singel och när jobbet var så här stressigt var jag ganska osynlig bland mina vänner. Kvällarna spenderades med att sitta med datorn i knät och slösurfa och skriva på Hypo.
Men så är det inte längre. Jag kommer hem. Antingen kommer jag relativt tidigt för att jag hämtade på dagis. Då spenderar jag tid med Grodan. Vi är ute eller inne och leker. Hämtar jag inte på dagis kommer jag antingen hem till middag eller straxt där efter. Sen har man en timme med Grodan innan det är dags för nattning. När Grodan sen somnat är det dags att jobba ikapp det jag inte hann på jobbet eftersom jag omöjligen kunde stanna kvar och jobba över.
När jag har jobbat klart finns ingen större lust att sitta vid datorn och småskriva.
6 månader. 6 månader måste jag ta mig igenom.
spara dina gamla texter så har du backup åtminstone!
och det är klart att livet är viktigast även om jag inte vill tappa bort dej härifrån
2011-09-21 07:34:21
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte