Upp och ner

Vården imponerar som vanligt. Nu har det skickats inte mindre än 2 remisser från specialistmottagningen till vårdcentralen. Och jag har fått svar på bägge remisserna, från 2 olika läkare. Första läkaren skrev ju angående en av mina mediciner att dom inte är förtjusta i den. I dagens brev var det än mer tydligt att min medicin inte tolereras. Helt utan bakgrundsinfo (som specialistmottagningen givetvis skulle skickat med) har man nu beslutat att absolut inte skriva ut den medicin jag står på, utan jag ska få den gamla medicinen som fungerar sämre. Detta utan att jag ens varit på ett besök, efter utremitteringen.

Det är ju fan att man alltid ska behöva kämpa så. Det mesta annat går rätt mycket medvind just nu. Jobbet går bra (även om vissa saker kunde förbättras, men min prestation är jag i alla fall nöjd med och stolt över), körkortet gick bra, dagis-barn-vardagen funkar faktiskt mot alla odds. Men så är det det där jäkliga med hälsan också. Lungan värker fortsatt och jag vet fan inte ens vart jag ska vända mig. Jag skriver om trasiga lungor dagarna i ända, jag arbetar med läkare som kollegor (även om dom förstås är något högre stående varelser i universum), ändå kan jag för mitt liv inte förmå mig att fråga någon på jobbet. Inte när jag är så ny. Det vore dessutom att kritisera deras kollegor, vilket aldrig är populärt. Sen vill jag inte heller komma dragandes med mina hälsoproblem andra veckan. I synnerhet inte som det ligger nära det område jag jobbar inom. Näe fan vet vad jag ska göra. Dessutom värker halsen så in i helskotta. Och jag vill verkligen inte stanna hemma just nu. :/