jaha, så var det måndag igen och helgen har i vanlig ordning gått i raketfart.
tävlingen gick sådär, vi nollade platsliggningen eftersom valpen kunde inte motstå att en annan hund låg och viftade på svansen en bit bort, utan då satte han sig upp och så var trettio poäng och all möjlighet till placering borta. tråkig inledning, speciellt när vi sedan fick flera 9:or och 9,5:or på de andra momenten. men men, det är inte hela världen och det där med att inte kunna motstå andras (i valpens ögon)lekinviter...det är förhoppningsvis en mognadsfråga och växer väl bort så småningom. hoppas jag i alla fall. och lyckligtvis, peppar peppar, så gör han ju ingenting annat än sätter sig upp och gnäller, det hade ju varit betydligt värre om han hade sprungit iväg och börjat leka och förstört för någon annan.
tidigare i veckan vaknade jag en dag med någon slags nackspärr, fast jag var inte särskilt stel utan hade bara ont, som om en nerv låg i kläm eller nåt. igår kändes det som om jag hade nackspärr i hela kroppen, det var ju sådär kul. inte för att jag hade så värst mycket på agendan, men det är ju tråkigt att inte orka göra NÅGONTING alls. jag tog i alla fall ett varv med gräsklipparen, klippte halva tomten och sedan körde jag på någonting så att drivremmen gick av, så där slutade det äventyret och nu ska det regna resten av veckan.
min mamma ringde igår för att "höra hur det var". jag berättade att mr S blivit uppsagd från sitt jobb, inte för att hon har med det att göra men någon gång måste det ju ändå sägas, och hon reagerade precis som jag trodde att hon skulle göra, "ja, då får han ju kanske tänka sig att ta något annat jobb än det han är utbildad till", "ja, nu måste han gå och anmäla sig på arbetsförmedlingen" och "man får ju faktiskt ta och söka dom jobb som finns", som om hela familjen i allmänhet och mr S i synnerhet var helt arbetsskygga och som om det bara var att gå till arbetsförmedlingen så fanns det lådvis med jobb där som dom liksom delade ut till folk, som det var när hon var ung. jag blir så JÄVLA IRRITERAD och dessutom blir det nästan som att jag får sitta och ta mr S i försvar som om han verkligen VAR arbetsskygg, vilket han alltså inte är.
det enda som var bra med det samtalet var att mamma nämnde lite i förbigående att de hade pratat om att kanske "bygga sig en enplansvilla". förra gången vi pratade så nämnde hon lite i förbigående att de hade pratat om att trappa ner lite på jordbruket. mina föräldrar bor nämligen på en gammal släktgård, med betoning på gammal i det avseendet att den är omodern och tungjobbad. bara vedeldning, inget rinnande vatten i lagården, urgamla maskiner som mest består av reservdelar och hemmafixade lösningar, små steniga och utspridda skiften, och så har de någon slags dröm om att någon av oss syskon ska ta över och bruka gården och det har varit en börda att bära, för det är ingen som vill och då måste en gammal släktgård gå i graven OCH DÅ ÄR DET VÅRT FEL. så det här att de nu i alla fall har börjat diskutera lite alternativ känns lite som att de ändå börjar se verkligheten i vitögat. det känns bra, för då har de förmodligen kommit en bit på väg.
veckan som följer är full. spinning och agilityträning idag, massage imorgon, bilbesiktning (tumme!) och egen träning på onsdag, nya helveteskursen på torsdag och förhoppningsvis en skön fredagskväll. lördag är än så länge tom, på söndag är det utställning i rasklubben, ja och sen var det plötsligt måndag igen.