Insikten kommer som i vågor. För varje våg når den lite längre in. Man förstår något nytt vad det egentligen innebär. Det är svårt att hantera. Svårt att förstå.
Min moster har tagit sig igenom de värsta kritiska dagarna. Ur ett intensiv-perspektiv vill säga. De har hållt henne nedsövd. Opererat och hållt koll på blödningar. Men den långa resan har hon ju så klart framför sig.
Sen har vi min morbror. Alla frågar sig vad som kan ha hänt. Den allmänna tron i släkten är att något måste ha hänt honom precis innan. En hjärnblödning, hjärninfarkt... någonting som gör det mer förståligt. Inte mindre tragiskt, men förståligt.
Alla är i väldigt behov att förstå. Vad som hände. Vart det hände. Det finns många frågor. Som vi enfaldigt tror ska funka som plåster om vi får svaren.
I kontrast springer Grodan och lär sig nya djurläten. Numera spikar han får, ko, häst, hund, katt, orm, gök, uggla, varg, fisk, lejon. Ja, spikar och spikar, det är nog bara vi som förstår vilka djuren är han härmar.
Han går hos farmor och farfar med vattenslangen och vattnar. Allt. Kan aldrig få nog.
När vi var där i måndags kom en bärfis och satte sig på bordet. Den var grön.
Jag tror att sökandet efter svar..eller snarare svaren man kan få, hjälper och gör sorgen lättare. Ovissheten är alltid svårare än vissheten hur otäck den än må vara. Om man vet är det "bara" bara sorgen man behöver hantera. Men behöver inte dessutom kämpa med att försöka acceptera att inte veta vad som hänt.
<3<3<3
2011-08-06 16:56:14
Bonita!
Håller tummarna för din moster.
2011-08-06 17:15:30
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte