Det kan inte vara sant

Budet kom från min kusin. Hon i sin tur fick det från polisen som kom hem och knackade på hennes dörr. Världen fick det i en liten kortfattad anonym artikel i Aftonbladet. Mc-olycka. En man död. En kvinna allvarligt skadad. Förd till sjukhus.
Ni vet. De där artiklarna ser vi nästan varje dag. Någon död eller allvarligt skadad i någon olycka. Anonyma människor som snabbt scrollas förbi.

En död och en allvarligt skadad. I vår familj betyder det att min kusin och hennes syskon inte längre har en pappa. Att de sitter och vakar över sin mamma som ligger nedsövd på intensiven. Det betyder att min mamma bryter ihop vid nyheten att hennes lillebror som bara dagen innan var över till oss inte längre finns. Att hon vägrar tro att det kan ha hänt. Man kan inte leva ena dagen och vara död bara så där dagen efter. Inte han.

Ah. Jag skriver och skriver. Sen suddar och suddar. Vad fan säger man? Vad skriver man? Jag har försökt skriva om timmarna jag sitter med två av mina kusiner och min mamma. Jag har försökt skriva om det overkliga i att hon ligger där med slangar överallt. Om det märkliga att min morbror inte finns mer. Att ingen kan förstå vad som hände. Polisens förundersökning och väntan på rättsmedicinska.
Men allt suddas. Tankarna vandrar iväg och allt blir osammanhängande.

Så jag försöker skriva om min morbror. Hur han blev pensionär för bara 3 veckor sen. Resorna de hade framför sig. Hur han var dagen innan. Men så börjar jag tänka på henne. Och hur det just nu egentligen handlar om henne just nu. Så jag suddar igen.
Jag försöker skriva om min moster. Men vad vet vi just nu. Inte tillräckligt. Det går inte att spekulera. Det går inte att sätta något på pränt. Inte förrän de har väckt upp henne och vi får veta hur det kommer gå.

Så jag prövar att skriva om min ena kusin. Enda tjejen i syskonskaran. Som satt där och var så stark och otrolig. Men när jag börjar skriva mina tankar om henne och om timmarna igår så inser jag att jag inte vet vart mina ord börjar bli för privata. Det är hennes tragedi. Hennes och hennes bröder. Så jag suddar.

Jag skriver om min mamma. Men det funkar inte heller. Så det får gå bort.
Huvudet är fullt fullt av tankar. Hjärtat bär alla känslor. Allt är så overkligt.