sitter på jobbet och längtar efter semester, men nu är det i alla fall bara tre dagar kvar. och i helgen ska vi ut och tälta, och jag gillar det inte. och nästa helg ska vi till my home town, och jag gillar det inte. men sedan är det förhoppningsvis bara bra grejer kvar på att-göra-listan den här semestern.
och ikväll ska jag tävla igen med valpen. på hemmaplan dessutom, det känns på något sätt mycket värre än att åka iväg någonstans där ingen eller åtminstone inte så många känner en. och eftersom det gick så bra förra gången känner jag en viss prestationsångest över att bevisa att förra gången inte bara var en ren lyckträff. nu ska jag försöka låta bli att snärja in mig i något slags undfallande det-var-bara-tur-resonemang, för det var det förstås inte. det var ju för farao en officiell tävling med en utbildad domare, man får väl förutsätta att han är professionell och inte bara snäll mot mig. såklart förtjänade vi våra poäng, och såklart ska vi göra en topp-prestation ikväll.
men hypo-tummar kan förstås inte skada. FÖR SÄKERHETS SKULL.