skärtorsdag

jaha, så har den här 50-timmarsarbetsveckan gått. I kväll är en god vän här och det är fint att höra hur min man och han sitter och fnittrar ihop i uterummet nu.

I morgon kommer andra vänner hit, ett par gamla och ett par nya, och vi ska laga ny sorts mat, vilket ju inte är så smart kanske, att bjuda på nåt man aldrig har lagat förr? Och idag skulle jag göra chokladmarängtårta som är lite krånglig men jag har gjort den förr. Bottnar på fem äggvitor, chokladkräm på äggulorna. Men krämen skar sig och bottnarna fastnade i papperet. Så det blir ingen tårta.

Och min man skulle göra tjälknöl men satte på ugnen fel så att det blev grillelementet på hundra grader istället för liksom äkta ugnsvärme på hundra grader. Så efter åtta timmar var den bara tinad, köttklumpen. Vi försökte rädda den och göra rostbiff men det smakade rått.

Ja, ni ser, bara tok med allt, jag vet inte hur bjudningen ska gå, vi får väl bjuda på korv eller nåt. Men ni vet hur det är - man VILL ju att det ska bli så bra och fint.
Tio ägg har gått åt till ingenting - för chokladkrämen skar sig först en gång och så gjorde jag en ny - som också skar sig. Jag känner mig misslyckad som kock idag...

Och tjock känner jag mig också. Jag har lowcarbat i sex veckor, gick ner tre kg första två veckorna, sen INGENTING fast jag har varit duktig och ätit bra och lagom (och har ett antal kg att ta av, liksom). Nu skiter jag i det. Inte för att vara en quitter, det ÄR en bra och nyttig metod tycker jag, och jag mår bra, men det är ändå lite krävande och krångligt och om det inte ger nån jävla effekt så får det väl vara, då.

Ja men så vill man ju vara snygg då, när man ska ha folk hemma. Men jag tittar bara neråt och ser mina stockiga vader och undrar om jag verkligen kan visa mig i kjol. Och så hatar jag de där stabbiga benen lite och undrar om de kan försvinna men sen, på kylskåpsdörren, får jag syn på ett foto på mig själv när jag var fem år, i baddräkt, och mina vader är stockiga redan då, jag var inte direkt tjock men liksom stadig, med stor rumpa och stora lår och stadiga smalben. Och jag tänker "men lilla gumman" och försöker vara snäll mot mig själv och mina vader. Jag duger. Jag är nog till och med rätt gullig ändå! Med tjocka vader och allt! (och tjocka lår men dem kan vi prata om en annan gång)