Jag saknar karta och kompass

Jag har tappat mitt bästa arbetsredskap. Det är så otroligt frustrerande.
Mitt jobb har gått ut på att hålla mig och andra uppdaterade på det absolut senaste som händer i projektet. Vart vi står, vad som händer, var det smäller. Se till att rätt människor har rätt information så att de kan agera därefter. Och jag brukar få en hel del klappar på axeln för att jag är hyfsat spot on. Så jag skulle säga att jag är rätt så duktig på mitt jobb.

Mycket tack vare min största talang eller förmåga. Min magkänsla. Jag är usel på att vara tekniskt påläst (vilket alltid är en fördel på det här företaget) Jag är värdelös på att teoretiskt förstå och förespråka processer. Jag har stora svageter på den administrativa biten av mitt ledarskap. Jag är inte fantastisk på att skapa gruppkänsla och lämnar mycket ansvar på de som jobbar under mig att ta eget ansvar. Men det som är min styrka är min magkänsla.

Jag jobbar jättemycket med magkänsla. Och subjektiva bedömningar. Jag kan till exempel lyfta en sak som högrisk baserat på att jag inte har hört det pratas om i korridoren. Är det för tyst så har man nog inte insett vidden eller allvaret. Så resonerar magen och jag har väldigt ofta rätt.
Jag gör nog massor av bedömningar baserade på saker som händer och sägs runt omkring mig, men jag har svårt att riktigt peka på vad det är. Eftersom magen omvandlar allt till en generell känsla.

Nu är detta helt borta. Finns inte alls. Det som är att stå i skogen utan karta och kompass. Jag famlar och vandrar på måfå. En VÄLDGIT obehaglig känsla måste jag säga.