Det var som katten...

Igår var Voffan hos pappa hela dagen när jag jobbade. Jag ringde hem vid lunch för att kolla läget. Jodå, hon var ju ganska snäll, men...

Grannen har en retsam katt. Den hade spatserat förbi och räckt ut tungan åt henne, och då lyckades hon krypa ur halsbandet och springa efter. Och här har jag gått och trott att kopplet håller fast henne, sabla Houdini.

Nåja, katten överlevde och blev inte räddare än att den kom tillbaka en stund senare. Pappa höll på att vattna och riktade då slangen mot missen (han BRUKAR vara snäll mot alla djur) som dröp av direkt...

Nu hoppas jag bara att inte grannen såg det, för hon gullar så enormt med denna katt, så det skulle nog inverka menligt på grannsämjan.

Nåja, jag misstänker att pappa är ganska trött på katten som brukar sätta tassmärken på hans bil, ligga ivägen och inte flytta på sej när man ska köra iväg och dessutom gärna smiter in om dörren är öppen, vilket min kattallergiska mamma inte uppskattar. Så missen hade nog sparat ihop till det, men ändå!

Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt min modiga far som försvarar flocken. ;-)