musik, vår, nioåring, jobb

Så var det dags igen - jag skriver små rätt banala musikkrönikor varannan vecka till tidningarna här i trakten. Och det är ASROLIGT och passar mig men jag börjar vara rädd att jag upprepar mig. Skriver på mitt sedvanliga sätt och kör ungefär samma musik varje gång. Och varje gång kommer jag på det typ dagen före och bara HJÄLP och sen får jag panik och letar efter något smart tema. Så är det i kväll och därför sitter jag febrilt och letar i hjärnan - och på spotify.

Och så tittar jag häpet och förtjust på mina frön som växer. Nästan så att man ser det, till och med. (och det är samma sak med mina barn, för övrigt).
I dag hämtade jag ena ungen - den äldsta - lite tidigare, den andra var med en kompis hem, och så åkte vi hem och fast det var tv-spelsdag så ville gossen inte gå in, vi spatserade omkring på gården och TOG IN VÅREN. Vi luktade och kollade och upptäckte allt. Han satt till och med och grävde i sanden ett tag. Och vi satt på huk bredvid vid rabarberna som har varit täckta av flera meter snö och nu faktiskt står där som hårda, kompakta knölar och bara väntar på att veckla ut sig. Sen la vi oss på en filt på verandan och läste ett tag. Jag och guldgossen. Sen var han arg och bråkig halva kvällen, men som han säger "ni vet ju att jag har min nioårsfas! Kan ni inte bara låta mig ha det då?". Fast han har missuppfattat det där lite och tror att vi ska låta honom göra allt han vill, att det är DET som är nioårsfasen, på något vis. Knasunge! "Du får visst ha din nioårsfas men det är vår uppgift att styra dig rätt och lära dig om livet och vi måste säga STOPP när du drar iväg för långt" sa jag.

Jobbsituationen, den har varit lite besvärlig. Lite för mycket jobb helt enkelt. Men jag är på gång - jag ska dra ner på ett av jobben. Ett tag. Prova att faktiskt bara ha en halvtid och sen ta lite extrapass utifrån hur det passar mig. Övrig tid - tja, då ska jag ta emot mina barn när de kommer hem från skolan, jag ska vara cowgirl och jag ska sitta på trappan och dricka förmiddagskaffe.
Kanske jobba sisådär 75 procent. Eller så. Från sommaren. Så nu biter jag ihop och jobbar på i två månader till. Sen lugnar det ner sig.
Det är skönt och fint, fast jag är förstås rastlös och skulle vilja vara mer ledig redan nu.

Men på fredag ska jag ut med min enda unga singelkompis, hon fyller år och vi ska dricka öl. Det är fint att inte bara umgås med folk i samma kretsar och exakt samma upplägg som en själv jämt - det vill säga folk med två barn och fasta jobb.