Jag känner att mina tankar snurrar kring ett, i Sverige, mycket känsligt ämne. Jag funderar kring bidrag. Det är djupt vatten för mig och jag riskerar att min okunnighet uppfattas som nonchalans eller någon annan otrevlig attityd. Om det är så jag uppfattas så är det verkligen inte mitt syfte. Utan jag undrar ärligt och öppet. Jag har ingen egen åsikt om rätt eller fel här.
Jag kan ju inte så mycket som Sveriges bidragssystem. Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan sjukpenning, a-kassa, förtidspensionering, socialbidrag när det kommer till kronor och ören eller vad som krävs av personen för att få det utbetalt. Jag har bara varit sjukskriven en gång i mitt liv och det var innan Grodan kom. Och min erfarenhet platsar inte i närheten på Aftonbladets löp om den vidriga sjukreformen. Jag har aldrig varit arbetslös så att jag lyft några pengar från a-kassan. Jag har aldrig varit inne på arbetsförmedlingen. Jag har haft CSN-bidrag. Jag har haft barnbidrag. Sen kan jag inte komma på några andra bidrag.
Jag tror jag är av åsikte att bidrag är bidrag. Det är varken något att skämmas för eller vara stolt över. Här kanske jag ska betona att jag verkligen inte tycker det är något att skämmas för. Jag tycker heller inte att någon är finare för att den lever på CSN-bidrag än någon som lever på sjukpenning. Eller tvärtom. Fast det är klart, jag tycker inte att någon är finare för att han har ett visitkort som står VD på än killen som flippar burgare på McDonalds. VD'n är bara rikare, inte finare. För jag tror jag märker mer om killen som flippar burgare inte är på sin plats än VD'n. Så på så sätt har ju killen i grillen ett vikitigare jobb.
Nåja. Hur som helst. På radio pratade man nu om att regeringen backat på flera punkter i sjukreformen. Bland annat skulle man skapa ett nytt bidrag till de som är sjuka men inte har jobbat och därför inte är berättigad sjukpenning. De ska få ett eget bidrag för att på så sätt slippa socialbidrag. Och det är här jag inte längre hänger med. Vad är skillnaden? Är det viktigt att det är ett sjukbidrag för att på så sätt erkänna att personen är sjuk och inte bara ... bara... ja, bara vaddå? Bidragsnyttjare?? Eller är det för att ta emot socialbidrag typ det fulaste man kan göra i Sverige? Eller är det så att för att få socialbidrag måste du genomgå total förnedrig på socialkontoret? Är det kanske så enkelt att socialkontoret är specialliserad på människor som har andra orsaker till bidrag än sjukdom och att de helt enkelt inte besitter den bästa förmåga att göra rätt bedömningar?
Eller är det en helt annan orsak som jag inte ens har tänkt på?
Kanske har jag fel i mitt sätt att tänka. Men om någon hade sagt när jag pluggade att nu slutar vi med CSN-bidrag. Alla som är berättigade CSN ska istället få socialbidrag. Om det hade rört sig om samma pengar för min del så hade det inte spelat någon roll. Det är inte finare eller fulare att få det ena eller andra bidraget. Däremot om det innebar att jag måste på fler sätt bevisa att jag behöver pengarna än vad jag behövde för att få CSN-pengar... ja, då hade jag nog knorrat.
Ibland får jag för mig att jättemycket kring bidragscirkusen i Sverige handlar om att det finns inget fulare än att behöva gå på socialbidrag. Och det fattar jag inte. Men det kan mycket väl vara så att jag har helt fel här.
En väsentlig skillnad är väl att för att få socialbidrag ska du ha uttömt alla andra möjligheter till inkomst. Du måste alltså sälja alla tillgångar av värde. T ex får du inte ha häst, bil, båt, egenägd bostad (här kan man göra vissa undantag om det gäller kortare tid osv). Är man sjuk har man ju rätt att behålla sina tillgångar, eftersom det är en helt annan typ av ersättning. Så för den som faktiskt är sjuk och därmed borde vara berättigad till sjukersättning är det nog ganska stor skillnad.
2011-04-11 08:41:10
Jazzie
@Bella2 - Ah! Jag visste väl att det var något väldigt viktigt jag hade missat. Ja, då förstår jag ju verkligen vikten av en ny bidragsform för de som inte har rätt till sjukpenning före socialbidrag. Tack.
2011-04-11 08:47:47
Bella2
Jo, jag kom på en sak till som skiljer. Ska man få socialbidrag räknas hushållets sammanslagna inkomst. Så har din man/fru en inkomst som beräknas överstiga existensminimum, får man ingenting. Får man sjukbidrag är det ju "dina" pengar och du får därmed inkomst även om den du bor med tjänar pengar.
2011-04-11 08:53:43
Jazzie
@Bella2 Börjar förstå att det kanske inte handlar om att socialbidrag anses "fult" utan snarare något helt annat. Visste att jag hade stora kunskapsluckor men inte vad som fattades i dem. Det känns ibland otroligt drygt att inte veta sånt här. Man förenklar saker som rör människor som har det jäkligt tufft.
2011-04-11 09:36:41
Maria
Det nya de kommit på nu efter en storm av människor som hamnat i kläm är att när du inte har rätt att få mer pengar, varken från sjukpenning, a-kassa eller fas 3 så ska det finnas ett mellanläge | innan du får göra dig av med allt du äger och söka socialbidrag. Något för människor som har kroniska sjukdomar som tar längre än 1,5 år på sig att bli helt friska och som idag bara åker ur systemet och får klara sig bäst de vill. För att ta värsta exemplen är ju cancerpatienter som från första diagnos och slutbehandling överstiger 1,5 år och inte har något alls att luta sig emot och att deras läkare kan skriva intyg på intyg på att de har cancer men att f-kassan har sina regler att följa, och så åker de ur systemet och har ingen inkomst alls. De kanske väntar på döden och så ska de bli av med sitt hem och det lilla de har kvar att leva för... bara för att reglerna säger att det finns en tidsgräns för hur länge du får vara sjuk. Den nya reformen är bra för människor som varit småsjuka och kanske hamnat i slentrian men förödande för de som varit mest sjuka och i behov av stöd och hjälp. Regeringen har levt i en drömvärld där det finns jobb till alla, oavsett handikapp eller sjukdomar plus att de satt en tidsgräns för när en människa är frisk om man blir sjuk. Klarar du inte den gränsen så får du skylla dig själv.
Om det här går igenom så får de en chans att känna trygghet igen, oavsett om det handlar om mer tid för att återgå i arbete eller att de ska få leva drägligt den tiden de har kvar i livet. Tidigare så fick väldigt många förtidspension, nu får ingen och det optimala är väl ett mellanläge eftersom det finns många människor som inte kan arbeta även om de vill och försöker.
2011-04-11 10:36:48
Maria
Så här säger läkarna i dag.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lakare-for-lite-for-sent_6082063.svd
2011-04-11 17:06:22
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte