Jag ska aldrig bo i slott

Jag ska aldrig bo i slott.
(tvära kast mellan mina texter just nu kanske. Men så är det i mitt huvud)

Jag har väl aldrig haft långtgående tankar på att någonsin bo i slott, men visst ser det tjusigt ut när man ser en lång allé och längst bort står detta fantastiska slott och bara glänser i solen. Jag åker ju förbi Drottningholms slott lite titt som tätt nu för tiden. När solen ligger på ser det helt sagolikt vackert ut. Nu är ju detta ett gigantiskt slott, men landet vimlar ju faktiskt av lite mer nätta slott där privatpersoner faktiskt bor.
På någon av reklamkanalerna går det just nu ett program som handlar om just dessa människor som bor i sina slott. Och jäklars vad glad jag är att det inte är jag!

Bortsett från att det i dessa el-tider måste kosta en förmögenhet att hålla slottet uppvärmt och minst lika mycket att hålla iordning på godsets ägor finns det icke ekonomiska aspekter som känns för mig fullständigt horribla.
Slottsfrun på tv visade runt oss hur hon drog upp och ner rullgardinerna varje dag för att skydda möbler, golv och tapeter från det skadliga solljuset. Hon rättade till kuddar i de gamla rockokosofforna och stolar som skulle stå i rätt vinkel på sina platser. Slottet var fullt av möblerade rum, så som de möblerats generation efter generation. Inget IKEA här inte. På väggarna hängde inte bilder på lekande barn eller barnbarn utan stora murriga oljeporträtt av gamla kungar, adel och en och annan byggherre. Hua!!

Samtidigt fattar jag ju att bara blåsa ut slottet och inreda det i modern stil är lika illa det. Vilket leder mig fram till att jag ska aldrig bo i slott. Det får människor som tycker det är vackert, myspysigt och riktigt hemtrevligt att bo på ett museum.
Själv har jag gjort upptäckter när det gäller min egen inredningssmak som jag inte hade någon aning om. Om man hade frågat mig för några månader sen vilken stil jag gillar skulle jag säga ljust nordisk design och stil. Rena linjer och ljusa färger med en och annan färgklick. IKEA är schysst eftersom det öppnar upp möjligheten till nytt för en rimlig penning.

Nu när vi har flyttat in och sakta men säkert möblerar vi upp vårt hem. Verklighetens möblemang går något långsammare än drömmarna och önskelistan. Och en helt ny dröm börjar ta form.

1) Jag vill inte ha massa grejer för syns skull. I mitt hem vill jag att allt ska gå och använda och allt ska vara rätt så tåligt. Eller inte må speciellt dåligt av att ta lite stryk.

2) Nytt i all ära, men jag har fått riktigt blodad tand till gammalt och begagnat. -50, -60 och -70-tal tilltalar mig enormt. Inte allt och inte alla möbler täcker alla tidsepokerna. Det beror helt och hållet på. Jag vill ha en servis från -60-70. Skulle gärna få tag i ett gammalt sminkbord från -50-talet. Gamla burkar från när som helst bara de är mysiga. Blandat med bara vanliga loppisfynd så som bokhylla eller skrivbord. Tidsepok helt oviktigt. Gamla fotoramar istället för nya. Ja, listan kan göras lång på gammalt och nött jag skulle vilja ställa in i mitt hem.

3) Jag vill ha starka 70-talsfärger på väldigt mycket. Grönt och orange tenderar att vilja ta plats i vartenda rum. Nu letar jag febrilt efter andra färger som också kan få utrymme för att inte all accentfärg ska bli dessa två.

4) Jag börjar få en dragning till omaka. Väldigt märkligt för sånt har jag varit allergisk emot förrut. Men jag skulle älska att salig mix mellan billigt arvegods (vi har inga dyrgripar i arv) så som Sambons gamla tonsårssoffa att ha på övervåningen. Jag skulle bli själaglad om jag hade pengar att köpa den där skinnåtöljen för 18.000 (35.000 om man vill ha den i brut.. vilket jag skulle vilja förstås) att ställa bredvid den billiga gamla soffan. Jag hade älskat det. Nu kommer det inte ske. För jag köper tyvärr inte fåtöljer för 35.000 kronor, hur gärna jag än skulle vilja ha den. Men önskelistan ser ut så. Istället tror jag att det blir ett gammalt loppisfynd till fåtölj när jag hittar den.

5) Designmöbler. Jag som ALDRIG har haft något intresse av designmöbler dreglar nu över Bruno Mattson, Louis Poulsen mfl.

Det är så märkligt. Det är så långt ifrån vad jag trodde att jag var. I år har jag gått och tyckt att min kompis Stefan var kungen. Han gick till IKEA och tittade runt på deras utställningrum, hittade sig ett vardagrum och sa
- Så här ska jag ha.
Sen skrev han ner alla möbler som fanns i rummet, köpte dem och vips så hade han IKEAs vardagsrum hemma. Det tyckte jag var det ultimata. Allt andades samma tid, var enhetligt, sammansatt. Inte ett plottrigt hem med lite ditt och datt.
Det finns de som har haft vackra ihopplockade hem. Men jag har aldrig haft intresset eller ansett mig ha förmågan. Nu skiter jag fullständigt om jag har förmågan eller inte. Om någon kliver in i mitt hem och upplever det plottrigt (när jag är klar) rör mig inte i ryggen. Så länge huset har fyllts av möbler och ting som jag och Sambon älskar så funkar det fint för oss.
När jag Blocket-surfar kan man hitta någon som säljer flera delar i tex möbelserien Malm. De har haft sängstommen, sängbord, och några byrårer i Malm. Jag har möbleserien Malm. Men bara tanken att jag ska bygga vidare på serien ger mig kalla kårar. Inte för att jag ogillar Malm utan för att jag inte vill ha mer utav den. Det får inte bli mer enhetligt. Nu måste det brytas av.
Märkligt, märkligt. Undrar lite om jag en dag kommer vakna upp och undra vem som släppte bomben i mitt hus som orsakade detta plotter av möbler som inte tycks passa ihop alls.

Jag har länge eftersträvat en förändring hos mig själv. Och nu när det tycks ske (händer nämligen på några fler fronter) så blir jag alldeles förvirrad och vet inte alls hur jag hänger ihop längre. Blir osäker om det som händer är på riktigt eller bara en grej som går över. Men det känns rätt, så det får ta sin plats. Men det är märkliga tider i mitt liv nu. Det måste jag säga.
Återkommer med tankar om förändringarna som sker på andra delar av mitt liv vid ett annat tillfälle.