Jobbigt just nu

Gud så svårt det är att komma igång på jobbet. Dessutom behandlar alla mig som en gammal räv som har mycket att bidra med. Visst, det känns ju bra på många sätt, men jävlar så det stressar. Jag får bara allt större insikt över hur lite jag fattar och alla verkar tro att jag när som helst är up & running full speed. Jag har aldrig suttit i den här situationen förut. Jag har aldrig varit borta länge från ett ställe och kommit tillbaka. Den mest liknande situationen är när man har bytt arbetsplats. Men då möts man mer som den okunniga man är. Nu väntar sig alla att jag kan en massa redan. Fast jag känner mig precis lika ny som om detta var första gången jag var här. Eller kanske rent av värre, för nu har jag en massa gammalt i huvudet hur det brukade fungera, men så funkar det inte nödvändigtvis nu.

Jag vet att den här perioden går över. Jag fattar också att det förmodligen går rätt fort. Men just nu är jag verkligen mitt i det och då känns det inte alls tröstande. Just exakt nu är det bara skitjobbigt. Nästa vecka kanske det känns bra igen. Men nu vill jag bara springa hem och grina i kudden. Fast jag gör det ju inte. Istället tror jag att jag ska göra mig klar för lunch.