Förbryllande men bra

Jazzie 2011-04-06 08:34 (2 kommentarer)
Det finns en tjej här på jobbet som jag inte riktigt får grepp om. Ända sen jag började här för några år sen har hon varit avståndstagande till mig. Jag har utgått ifrån att det är något med mig hon inte riktigt gillar. Vilket är ok. Det är en rolig, smart och vass tjej. På de allra flesta sätt en sån tjej som jag gillar. Men hon har varit ganska tydlig i sin återhållsamhet gentemot mig. Nu finns det så mycket folk på mitt jobb, så man kan inte stanna upp och haka upp sig på en människa som inte gillar en. Det är bara att släppa och ägna sig åt andra. Men som den sociala människa jag är så hamnar såna människor alltid i ögonvrån hos mig. Jag blir oerhört medveten om deras existens. Märker när de kliver in i fikarummet. Passerar i korridoren osv.

.jag berättade ju om en tjej på jobbet som bara blev allt intensivare ju mer hon tog avstånd i från henne. Jag känner ju igen det. Inte ur .jags skor, utan den andra tjejen. När man är van att det i stort sett alltid funkar med människor blir det en väldigt osäkerhet när det av icke synbar anledning inte gör det. Automatiskt utgår man ifrån att felet ligger hos en själv och så försöker man rätta till det. En nervös utåtriktad person tenderar alltid att bli väldrigt fladdrig. I och med att man riktar utåt så gör man ju så med nervositeten också.

Men jag har verkligen lagt band på mig när det gäller den här tjejen. Jag har inte försökt att vinna henne över. Jag har accepterat att hon inte gillar antingen mig som person eller mig som typ. Eller bara är nöjd som det är med de människor hon har omkring sig. Men visst kändes det konstigt när vi båda var gravida och inte en enda gång fråga hur hon mådde eller när det var beräknad nedkomst. (det visade sig att vi skulle ha i princip samtidigt) Jag sa inte ens grattis. Och hon sa inget hon heller. Så klart.

Under mammaledigheten addade hon mig på Facebook. Lite underligt tyckte jag, men underligt är väl ok det med. Dessutom lämnade hon lite kommentarer till och från på mina uppdateringar där. Nu är vi båda tillbaka till jobbet och hon är en helt annan människa. Eller nej, hon är sitt vanliga jag, men nu får jag del av hennes öppna trevliga roliga sida. Vad som har hänt eller ändrats har jag ingen aning om. Jag tänker inte sätta mig ner och analysera det hela och försöka lista ut. Jag bara noterar förändringen och fortsätter utifrån det.

Integritetstarka människor som är väldigt restriktiva till vilka människor de bjuder in i sina liv är svåra människor för mig att förstå mig på. Och jag utgår ifrån att jag är ganska svår person för dem. Men jag är ganska nöjd med mig egen insikt att de har rätt att vara som de är och jag behöver inte försöka "rätta till" förhållandet mellan oss.

Dorizzz

Huu, jag är likadan. Omtyckt av de flesta, så när någon inte gillar blir jag otroligt konfunderad och brydd. Mer brydd än jag skulle önska.

2011-04-06 12:34:43

.jag

intressant och tankeväckande att höra om "andra sidan". och kul att det funkar mellan er!

2011-04-06 19:54:16


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte