Förbryllande men bra

Det finns en tjej här på jobbet som jag inte riktigt får grepp om. Ända sen jag började här för några år sen har hon varit avståndstagande till mig. Jag har utgått ifrån att det är något med mig hon inte riktigt gillar. Vilket är ok. Det är en rolig, smart och vass tjej. På de allra flesta sätt en sån tjej som jag gillar. Men hon har varit ganska tydlig i sin återhållsamhet gentemot mig. Nu finns det så mycket folk på mitt jobb, så man kan inte stanna upp och haka upp sig på en människa som inte gillar en. Det är bara att släppa och ägna sig åt andra. Men som den sociala människa jag är så hamnar såna människor alltid i ögonvrån hos mig. Jag blir oerhört medveten om deras existens. Märker när de kliver in i fikarummet. Passerar i korridoren osv.

.jag berättade ju om en tjej på jobbet som bara blev allt intensivare ju mer hon tog avstånd i från henne. Jag känner ju igen det. Inte ur .jags skor, utan den andra tjejen. När man är van att det i stort sett alltid funkar med människor blir det en väldigt osäkerhet när det av icke synbar anledning inte gör det. Automatiskt utgår man ifrån att felet ligger hos en själv och så försöker man rätta till det. En nervös utåtriktad person tenderar alltid att bli väldrigt fladdrig. I och med att man riktar utåt så gör man ju så med nervositeten också.

Men jag har verkligen lagt band på mig när det gäller den här tjejen. Jag har inte försökt att vinna henne över. Jag har accepterat att hon inte gillar antingen mig som person eller mig som typ. Eller bara är nöjd som det är med de människor hon har omkring sig. Men visst kändes det konstigt när vi båda var gravida och inte en enda gång fråga hur hon mådde eller när det var beräknad nedkomst. (det visade sig att vi skulle ha i princip samtidigt) Jag sa inte ens grattis. Och hon sa inget hon heller. Så klart.

Under mammaledigheten addade hon mig på Facebook. Lite underligt tyckte jag, men underligt är väl ok det med. Dessutom lämnade hon lite kommentarer till och från på mina uppdateringar där. Nu är vi båda tillbaka till jobbet och hon är en helt annan människa. Eller nej, hon är sitt vanliga jag, men nu får jag del av hennes öppna trevliga roliga sida. Vad som har hänt eller ändrats har jag ingen aning om. Jag tänker inte sätta mig ner och analysera det hela och försöka lista ut. Jag bara noterar förändringen och fortsätter utifrån det.

Integritetstarka människor som är väldigt restriktiva till vilka människor de bjuder in i sina liv är svåra människor för mig att förstå mig på. Och jag utgår ifrån att jag är ganska svår person för dem. Men jag är ganska nöjd med mig egen insikt att de har rätt att vara som de är och jag behöver inte försöka "rätta till" förhållandet mellan oss.