sweeping the floors

någon gång ska jag försöka skriva en text som inte inleds med hur jävla trött jag är, hur dåligt jag sover, hur stressigt det är på jobbet och att det känns som att jag skulle kunna jobba dygnet runt och ändå aldrig bli klar.
någon gång, men inte nu.

helgen: försvann i ett nafs. på fredagskvällen gjorde jag tårta till lille A:s kalas och sedan bar vi ner tre pallar pellets i källaren. på lördagsmorgonen var jag på spårkurs med valpen på förmiddagen, kalas för lille A på eftermiddagen. på söndagen steg vi upp jättetidigt och åkte på hundutställning. och sedan åkte jag raka vägen därifrån vidare till min andra hundkurs. och sedan hem och lagade mat och bakade bröd och sedan var helgen slut. roliga saker alltihop och jag har själv valt att göra det, så det är väl inget att gnälla om då. men trött är jag.

och veckan ser ut att skena vidare i samma spår. igår var det jobb och sedan träning och sedan hem och betala räkningarna och gå och lägga sig. imorgon ska jag till optikern, har ve och fasa upptäckt att jag nog börjar få brytningsfel. det är inte så att jag måste hålla det jag läser på armslängd avstånd (än), men på nära håll blir det suddigt, det är bara att erkänna. så det får ju kollas upp och ordnas med nya linser och sånt där. och på torsdag ska jag till ortopeden med min jävla fot och förhoppningsvis få kortisonspruta så jag kan gå utan att det gör ont. hoppas kan man ju alltså. ja, och sådär håller det liksom på. det tar aldrig slut. jobbet ska vi bara inte tala om, jag lägger mig snart ner och dör.

men ikväll ska vi grädda våfflor. våffeldagen var visserligen i fredags, men vi har inte hunnit förrän nu. och ikväll är det HELT FÖRBJUDET att göra eller prata om tråkiga saker. det ska bara vara vi, i vår soffa, framför vår kamin, här och nu.