men är det mig det är fel på?

.jag 2011-03-31 08:59 (5 kommentarer)
sitter på jobbet efter vad som känns som en snudd på sömnlös natt och med nackspärr från HELVETET och nyss brände jag mig på handleden och fick en fet blåsa. ont i foten, men tid hos ortopedläkaren i eftermiddag, hoppas han kan bidra med något slags mirakel.
massor massor att göra som vanligt, men jag är någorlunda ikapp åtminstone, och från och med måndag ska Z jobba som min assistent på 50 %. det känns väl sådär, skönt att få hjälp och Z och jag jobbar bra ihop, men just idag känns det som ett jävla ok för hon är så JÄVLA tjatig och på, och är helt jävla oförmögen att läsa av när man inte har lust att prata. och så detta grävande och snokande och frågande, jag blir tokig. jag försöker bemöta det med att svänga över samtalet till henne, men ibland orkar jag inte och då blir det så här:

Z: har du någon hundkurs idag?
jag: nej, inte idag.
Z: nej visst nej, det var ju i höstas du hade kurs på torsdagarna.
jag: ja.
Z: men den spårkursen du går på, är det en riktig kurs?
jag: ja.
Z: som kostar pengar?
jag: ja.
Z: och det var bara du som hade anmält dig till den? (jag hade tidigare i veckan berättat att det bara var jag som dök upp vid första kurstillfället)
jag: det vet jag inte, folk kan väl ha fått förhinder också.
Z: men ska ni träffas nu på lördag igen?
jag: ja.
Z: tror du att det kommer fler då?
jag: det kan man ju hoppas på.
Z: dom har inte sagt något om det på klubben?
jag: nej.
(tystnad)
Z: ja, det är verkligen mysigt att ha hund, det ger en så mycket.
jag: ja.
Z: det ska bli så mysigt med påsk också.
jag: påsk?
Z: ja. det ska bli så mysigt att vara ledig.
jag: mm.
Z: även om det inte är så fint väder är det ju verkligen helt underbart att kunna vara ute nu på våren.
jag: mm.

(för att hänga med i svängarna bör man nu känna till att jag någon timme tidigare berättat för Z att jag som igår träffat några grannar, som jag och mr S pratade med någon gång i våras när vi tog hand om deras hund när den hade rymt och sprang omkring i byn, och att de igår berättade att deras hund var sjuk. jag har också nämnt att de här grannarna inte har varit i byn på länge och att de sagt att de bott i stan under vintern)

Z: jahaaa, så grannens hund var inte frisk sa du? (detta har vi alltså redan avhandlat en gång idag).
jag: nej, tyvärr.
Z: vad tråkigt.
jag: mm.
Z: var kommer de ifrån?
jag: ingen aning, uppåt landet nånstans tror jag.
Z: stockholm?
jag: jag vet inte.
Z: men vad har de för dialekt?
jag: men jag vet inte.
Z: när de sa att de varit i stan över vintern så kanske de menade stockholm?
jag: tja, kanske det.
Z: för om man är från stockholm så menar man nog inte [den stad vi jobbar i] om man säger "stan".
jag: nej, kanske inte.

men alltså ALLVARLIGT, vad är det här för typ av samtal? jag tycker det är så fruktansvärt meningslöst, vad i helvete kan det finnas för intresse för Z var våra grannar kommer ifrån från början, det är ju för helvete inte ens intressant för mig och mr S. det handlar ju liksom bara om att det inte ska vara tyst. jag tycker inte man måste låta munnen glappa varje sekund bara för att till varje pris undvika tystnad, jag tycker om när det är tyst. men det är väl något slags fel på mig då.

jag lekte med tanken på att berätta att jag har nackspärr och inte var riktigt på humör, men nej, jag orkar inte, för allt som sägs ska ju liksom följas upp till förbannelse. hur mår jag nu jämfört med en timme sen? imorgon: hur mår jag idag, bättre eller sämre än igår. när tror jag det går över, hur lång tid brukar det ta, har jag provat det och det eller kanske det? vad säger mr S? kommer jag att göra si och så imorgon om jag har nackspärr idag? och när som helst när det finns tystnad som behöver fyllas ut: hur är det med din nackspärr?
allvarligt, jag ORKAR inte. är det mig det är fel på?

Molly2

Låter urjobbigt! Nä, det är inte dig det är fel på...

2011-03-31 09:08:30

sodan

det är INTE dig det är fel på. jag får utslag bara av att läsa, herregud.

2011-03-31 12:49:30

Bonita!?

Absolut inget fel på dig. Hon ÄR oerhört tröttsam.

2011-03-31 13:40:33

Anni

Jag tänker på en kollega jag hade för många år sen. Vi var oxå rätt olika och missförstod ibland, men han tog upp det utifrån nån sorts personlighetstest och diskuterade tills vi kom fram till att vi var olika och hur. Sen var det mycket enklare att prata om det när vi krockade, för då kunde vi gå tillbaka till den insikten och förstå hur vi var olika. Kanske kunde du använda nåt sånt? En del är pratsamma, en del är tysta, introvert - extrovert...? Det kunde vara ett snyggt sätt att komma åt det som en olikhet mellan er, inte nåns fel?

2011-03-31 18:22:55

Dorizzz

:/ Hmmmm.

2011-03-31 23:09:36


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.