The story of the vajayjay

Jag blev lite uppmuntrad och lite fnissig av att tänka på gynekologbesök efter att jag skrev förra inlägget. I vintras var jag på ett och den unga läkaren var nog tjeck eller något sånt, han bröt lite. När han hade gjort en helt kort undersökning, det enda som egentligen behövdes, så undrade han om jag ville göra ett ultraljud, för, som han sa "det är inte varje dag man få se sin livmoder!" och han lät så entusiastisk att jag bara "eh, okej då" och sen körde han lite guidad visning på skärmen och det var SUPERINTRESSANT. Faktiskt. Och han sa, på sin rätt fina brytning, "Allt ser helt normal ut. Du ser ut som i lärobok!". Inte för att jag går omkring och inbillar mig att jag har något slags superexemplar till vagina, bara att den är normal liksom. Han säger nog så till alla och det är det jag menar och hoppas, att de yngre gynekologerna kanske är mer peppande och snälla och att det därför kanske kommer sluta kännas så hyschhyschigt?

Sen hissade han ner mig från den där där höga gynstolen och sa "var det kul?". "Eh, jo, jättekul!" sa jag. För det var det ju. Eller i alla fall intressant.

Jaja. Hur som helst. The story of my vagina.
I dag är det fredag, jag har en lite mastig jobbvecka bakom mig och framför mig. Men i morgon! Då är det ledigt och jag ska ta med min mamma på en äkta liten shoppingtur till stan. Det var evigheter sen. Och på kvällen ska vi ha dumpling-workshop med några kompisar. Jag räknar med vin och god mat och fint umgänge.

Godnatt, söta ni!