jamen det känns väl mest sådär just nu. jag håller ihop, det gör jag ju. men jag stänger av. är inte närvarande. vill kanske att han ska närma sig mig, men jag fattar att det gör man inte till någon som signalerar: håll dig borta.
och jag försöker. jag försöker fan, men hur jag än försöker så räcker det ju inte. jag försöker prata, förklara. jag säger "det här och det här och det här känns jättejobbigt för mig" så att det inte ska behöva BLI världsmästerskap i läsa mellan raderna och en massa missförstånd. men nähä, då anklagar jag, och så blir det jobbigt för honom istället. det är inte oändliga valmöjligheter precis.
och så såg jag att han hade skrivit en peppande kommentar till en av sina vänner på facebook som hade skrivit att hon mådde dåligt, och FAN vad det svider. inte för att jag ens skulle drömma om att skriva om hur dåligt jag mår på facebook, men varför kan inte jag få någon peppande kommentar när jag för helvete sitter precis bredvid i soffan och mår fan?
men nej. så jag vänder mig bort, igen, och jag stänger av, igen. inte så konstruktivt kanske, men det finns liksom inte utrymme för någonting annat just nu.